Ni vet. Den där attraktionen som är så stark att den nästan går att ta på. De där blickarna som dröjer sig kvar lite längre än vanligt. Själar som söker sig till varandra av en kraft som är så stark att den inte går att motstå. Stämningen i luften när den nästan vibrerar.
Jag har bestämt för mig att den upplevelsen alltid är ömsesidig. Visst är det väl ändå så?