enlightenment!

Jag läser Jazzies text och inser att JAA, det är ju därför,bristen på ljus hela jullovet, totalt uppochnervända dygn och smågnabb och gnissel mest hela tiden medförde att jullovet inte var den uppvilande lisa jag hade föreställt mig. Trots att jag trodde att jag ställt in mig på ett jullov med film och böcker blev jag fantastiskt frustrerad och stressad över overksamheten och blev grinig och otrevlig. Att då tänka att det kanske hade varit annorlunda om det faktiskt hade varit ljust någon enstaka gång gör att jag kanske inte behöver se mig själv som ett hopplöst fall.

Sen, när jag ondgör mig över en frustrerande jobbgrej på vägen hem, kläcker maken ur sig att min jobbfrustration kanske bottnar i att jag gör nya ganska svåra saker hela tiden och att jag aldrig får bottna i frågorna. Kanske är det så, jag kanske inte är ett hopplöst fall där heller.