och nu blir det barnskryt igen...

Jag kan inte undgå att bli lite stolt när flickebarnet på eget initiativ knallar bort till en busshållplats i en annan del av området, hoppar på en helt annan buss än den hon brukar åka. Åker buss genom hela stan, hoppar av på en busshållplats hon bara sett på en karta, går till en dojo hon bara sett utifrån (sen hon var sådär 3 år i alla fall), byter om och uppenbarligen tränar ett pass utan att känna någon där (i förväg i alla fall). Det ska bli vansinnigt intressant att höra hur det har varit.

I övrigt kan jag gå idag igen efter en grym ljumskträningsvärk efter min och As skidträningsweekend med Billan och Erik. Det var toppen att åka på träningsläger och 6 timmars skidåkning utan stavar har nog gett mig ett litet hum om tekniken man nog bör använda. Att sen en gammal mammagruppskompis har styrt upp resa och boende strax utanför Mora får mig att tro att jag kanske kommer att fixa den där vasaloppshalvan i alla fall.