Idag efter jobbet stod valet mellan att åka direkt hem och hinna handla och fixa fredagsmysmat eller att åka och träna och sen rätt uthungrad äta rester och kanske missa På spåret. Men vet ni vad jag har upptäckt? På spåret är inte roligt att se ensam. Ingen är imponerad av att jag kan det mesta så vad är poängen? Bara sorgligt. Och rester, tja. När resterna är halloumi, broccoli och pulled beef så är rester okej. Fredagsmysmat åt sig själv? Behöver absolut inte vara sorgligt, men inte heller nödvändigt.
Så jag tränade. Stretchade ut hela kroppen med band. Rullade på en liten boll. Stod lite på händer. Gjorde några pull-ups-serier. Åkte hem i träningskläder och hann se På spåret ändå. Plus äta rester. Sen satte ett helt jävla TOKIGT CHOKLADSUG in och jag beslöt att göra någon slags eh halvnyttiga chokladbollar. Men min kakao är slut! Sånt händer bara när man tänker sig äta paleo. Vilket jag gör, ungefär det där slitna 80-20.
Eleverna bjöd på kakor idag till exempel. Man säger ju inte nej till sextonåringar, även om de skapar ett sockersug i en.
Ikväll ska jag se Broarna i Madison County som jag älskar och gråter till varje gång. Skulle jag lämna min man om jag var halvitaliensk hemmafru och mötte Passionen? Inte om han såg ut som Clint Eastwood... men kanske annars.
Nu ska jag stänga av fb-chatten igen (what? hur kom den på? oh it happens) och imorgon ska jag på det klassiska lördagspasset och inte bete mig på något särskilt sätt. Bara vara. Vara inget.