2013- ett bra år på det hela taget!

Dags för någon slags summering, även om det känns om om all tid jag har bara äts upp (eller som idag, används till att försöka få 1,5-åring att sova eftermiddagssömnen som blivit helt upp och ned i och med ledigheten..3 timmar tog det, och nu sover hon alldeles för sent men skulle inte orka vara vaken längre, suck).

Det har inte kommit några såna där smidiga listor här än vad jag har sett (latheten personifierad), så jag får väl börja på egen hand.

Ja, året. Om jag ska vara negativ skulle jag säga "sömnbristens år", för det är faktiskt så att jag upplevde det här med bebispåverkan på sömn som ett stort problem först i samband med att jag slutade amma och det därmed inte var självklart att det var jag som var lösningen på nattliga uppvak. Det var nog då bitterheten kom på allvar, när jag liksom inte hade någon biologisk anledning till att vara den som tröstade mest. Fast det här med att sovmorgnarna är förbi är ju ändå en pyttepyttegrej mot allt fint som hänt under året. Lilla A har liksom gått från att vara ett litet knyte till ett sjukt härligt barn och jag älskar henne mer och mer för varje dag som går. VI älskar henne, det svetsar oss samman väldigt mycket den här stoltheten över vilken fantastisk dotter vi har. Och mestadels har vi haft ett fint år även på relationsplanet. Vi har haft en del egentid då vi haft barnvakt vilket varit viktigt för oss (även om vi ägnat stora delar åt den att tillsammans titta på bilder på henne och sucka nöjt) och jag tycker att vi har blivit bättre på att ta våra konflikter som uppstår då och då (men faktiskt inte särskilt ofta alls längre) på ett bra sätt.

2013 har varit ett år med familjefokus, helt klart. Det var även året jag började jobba efter föräldraledigheten men det har hela tiden varit sekundärt. Jag trivs hyfsat men det är inte så viktigt just nu att ha det bättre jobbmässigt att jag orkar försöka söka annat. Jag tänker att den tiden kommer, men kanske inte förrän efter ev ytterligare barn. När jag tänker på 2013 är det i stort sett bara lilla A:s utveckling som får plats, det låter sorgligt men det är där det hänt så otroligt mycket. Jag hade önskat mer umgänge med vänner, ja fler vänner som bor nära helt enkelt. Jag hade även önskat att jag orkat göra vettigare saker av den lilla egentid som finns kvar (ca mellan 20-22 varje kväll) och till exempel läsa böcker, lära mig sticka eller lyssna på musik jag gillar. Men 2013 är helt enkelt inte heller populärkulturens år eller året då jag hittade en ny hobby.

Av 2014 önskar jag framför allt ett fortsatt familjefokus. Jag vill att vi tillsammans ska fortsätta njuta av varje framsteg A gör under året. Jag vill också att vi ska lyckas med att ge henne ett syskon under de kommande åren och önskar verkligen att ett positivt graviditetstest ska vara en del av 2014 på samma sätt som det var en del av 2011. På relationsplanet hoppas jag att vi fortsätter göra vårt bästa för att göra varandra glada, att vi blir bättre på att kommunicera och visa hänsyn till varandras olikheter utan att klanka ner på varandra. Och att vi fortsätter att skratta mycket ihop. Jag hoppas också att vi hittar ett mer långsiktigt boende där vi känner att vi kan trivas länge, växa som familj och har plats för släkt och vänner som kommer och hälsar på. Som bonus skulle jag gärna se en eller ett par nya vänskaper (så sjukt svårt bara när man är så busy med allt annat i livet) och lite mer populärkulturkonsumtion.