äntligen är julhelvetet över. egentligen är det väl inte julen i sig som är jobbig, det är mina föräldrar. som absolut inte kan bara komma och vara gäster över dagen utan som till varje pris måste övernatta. hos oss. jag tror inte det går att föreställa sig att två vuxna människor förvandlas till jättebebisar som kräver uppmärksamhet och uppassning och som inte ens klarar att hämta ett glas vatten utan sitter och gapar som om de i vanliga fall hade tjänstefolk. hade det varit för att de inte ville rota i köksskåpen hemma hos andra så hade det väl varit en sak, men så vänder man ryggen till i en sekund och då går de loss och dammsuger skåpen efter havregryn eftersom min pappa minsann har ätit gröt varenda dag i hela sitt liv och sannerligen inte tänker avstå från det. "men vi hittade bara fiberhavregryn" , sa min mamma i en ton som om hon hittat arsenik i skafferiet.
till nästa jul funderar jag på att bjuda in lars noren. han hade säkert kunnat göra någonting av till exempel scenen när jag ska dekorera ägghalvor. "lämna nu några utan något på åt F", säger (kräver, inte ber) min mamma. F är min ena systerson och han äter bara ägg som det inte är något på. jag säger att det är för sent, för jag har redan klickat majonnäs på alla ägghalvorna. och sen tycker jag väl lite att om man är 18 år som F så kan man väl antingen pilla bort garneringen om man inte gillar den, eller helt enkelt skippa äggen och äta något annat. detta framförde jag lugnt och stillsamt men vilket JÄVLA liv det blev. som det alltid blir när min mamma inte får som hon vill. inte fan handlar det om att hon så mån om F och att äggen ska vara precis som han vill ha dem (eller rättare sagt, som hon inbillar sig att han vill ha dem. hon tar ju konsekvent avstånd från all form av kontakt med sina barnbarn och tror att bara för att dom gillade/inte gillade någonting som småbarn så MÅSTE det vara så resten av livet). nej, det är bara maktkamp och som den drama queen hon är så eskalerar scenen snabbt till att mamma sitter i matrummet och skriker (en annan typisk mammagrej, aldrig att hon skulle nedlåta sig till att gå fram till personen hon diskuterar med, utan alla diskussioner ska ske skrikandes på avstånd) att om jag nu är så taskig att jag inte kan gå F till mötes utan måste dekorera varenda ägghalva så kan jag väl åtminstone göra det FÖR HENNES SKULL, det är det enda hon önskar sig i julklapp av mig FÖR ALL FRAMTID och SNÄLLA, kan jag inte göra henne denna lilla tjänst att skrapa bort majonnäsen, för det kan F enligt henne inte göra själv och det är, fortfarande enligt henne, "nästan det enda han äter på hela julbordet" och vem orkar starta ett världskrig om ägg, inte jag, så jag skrapar bort den jävla majonnäsen från några av ägghalvorna för hus- och julfridens skull. behöver jag ens NÄMNA att F inte åt någrs ägg men däremot gick flera vändor och plockade åt sig av ungefär allt annat? var det någon som gick hungrig från julbordet så var det i alla fall inte han.
orkar inte nämna fler grejer, men det här var väl ledmotivet till årets upplaga av julen. lars noren är välkommen att hämta inspiration som sagt. och vore det inte nog med det så rök mr S och jag ihop i ett praktgräl när de äntligen åkt hem. same procedure as last year om jag inte missminner mig, det är som om vi måste vända all ackumulerad spänning mot varandra istället för att bara låta den lösas upp. han tycker (med all rätt) att mina föräldrar beter sig för jävla illa när de är här och kan inte riktigt förstå att det ändå är enklare att bita ihop och jamsa med en eller två gånger om året, för alternativet, att sätta ner foten och säga ifrån, är ungefär hundra gånger värre och alternativet "sluta umgås" tyvärr inte finns på världskartan. han har liksom bara sett toppen av isberget, han har ingen aning om vad som händer om man släpper lös min riktiga mamma, monstret under ytan.
jaha, så vi stod och vrålskällde på varandra tills jag bröt ihop och började stortjuta (ja! pms också, en sån utomordentlig kombination) tills jag på allvar trodde att huvudet skulle spricka. hela gårdagskvällen fick jag ligga blickstilla för att inte...tja, dö eller nåt. inte ens citodon hjälpte. men vi blev i alla fall sams till slut. och nu dröjer det väl förhoppningsvis ett tag tills jag måste uthärda ett besök av mina föräldrar igen.
så nu kan väl julledigheten få börja PÅ RIKTIGT. utan lars noren. idag har jag tillbringat sex timmar me barnbarnen och det var väl mysigt på sitt sätt, men när de hade åkt hem fick jag lägga mig i fosterställning och dricka sockerdricka och titta på tre av jordbrofilmerna i ett svep för att lugna nerverna.
nu börjar jag nästan känna mig som en människa igen.