I hemstaden är allt sig likt. På promenad till staden möter vi tre kvinnor som går i bredd med varsin barnvagn, en av dem en tvillingvagn. När vi passerar ser jag att en av dem gick i min gymnasieklass, de två andra i parallellklass. Olika är liven.
Känner för övrigt att den här platsens funktion som ventilation för mina OVMFI-tankar har dött. Det var ju tråkigt.
Men det finns säkert annat att skriva om. Som att jag när jag är föräldrahemma kan dricka hur mycket alkohol som helst utan att bli direkt berusad. Öl, snaps, whisky och en drink. Sitter nu lugnt och skriver i min säng. Regn mot fönsterrutan.
På tågstationen i morse köpte jag boken Egenmäktig förfarande av Lena Andersson. Läste ut den under resan upp, de sista raderna slukade jag i panik stående vid tågdörren när vi rullade in till slutstation. Stod ej ut med tanken på att ha den liggande outläst i väskan. Den är fullständigt fantastisk. Jag läser den givetvis nu med den patetiskt försmådde förälskades glasögon, men det finns mycket annat värdefullt också.
Hon hörde allt hon behövde höra för att slutgiltigt förstå att hon måste gå sin väg och aldrig mer fundera över den här mannen. Men hon fick inte in vetskapen i det autonoma insiktssystemet. Den stannade på ett ytligare plan där bortförklaringarna livnär sig på vad som finns att få tag i. I den eviga striden mellan insikt och hopp vann hoppet, eftersom insikten kostade för mycket att införliva och hoppet gjorde det lättare att leva
Läs den, ni som har hjärtan och så. Tror att den kan rädda om inte livet, så i alla fall värdigheten på mig? Men då får jag kanske börja springa marathon eller nåt.