Ingen ork, det är ju jul snart

Jazzie 2013-12-19 22:58 (4 kommentarer)

Man vet att julen är nära och att all kraft är borta när man:
- Blir arg på riktigt när Sambon meddelar att han fick köpa blöjorna på vår lokala ICA för 109:- (vi köper blöjor för 69-85kr i normala fall)

- Blir irriterad när Sambon meddelar att han har ändrat på värmepannan för han tycker det har blivit kallt i huset. (jag sänkte temperaturen några dagar tidigare för vi då hade 25 grader inne. Men nu var det bara 19)

- När man blir fly förbannad för någon meddelar att de inte tänker komma på mitt möte.

- När jag bara vill gråta för att jag hittar oanvända checkar som vi fått utbetalada från Telia på över 700 kronor och gilltighetstiden gått ut så nu måste jag ringa och höra hur man gör nu. Telia tycker inte jag ska ha 700 kronor extra för den tjänst de tar så bra betalt för.

- När jag inte går och lägger mig trots att jag är så trött och slut.

Det finns liksom ingen skala längre. Allt är på eller av. Kan inte skilja mellan stort och skitsmått. Allt som kräver minsta energi från min sida är så jobbigt att jag knappt står ut att stå kvar. Allt som inte är exakt som jag vill ha det är närmaste katastrof.
Och blir man trött på sig själv också

ikapiika

Åh, FET igenkänning. Kram och andas...

2013-12-20 05:31:47

Anni

Känner oxå igen! Ta en tupplur, det gör underverk!

2013-12-20 07:02:50

AnnA

Andas, räkna till 10. Snart är det ledighet :)

2013-12-20 19:19:24

eeee

Verkligen igenkänning på att inte ha något mellan av och på utan bara skitstort eller skitsmått. Mest skitstort :( hoppas det blir bättre!

2013-12-21 22:34:45

Info

Namn: Jazz
Född: -
Hemstad: Stockholm
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2008-12-27
Antal texter: 1 076
Övrigt: Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.

Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte