Jag har alltid varit en drama queen men jag vet inte, det vore kanske skönt om det lugnade ner sig lite snart? Jag är nästan lite rädd när det närmar sig hemgång från jobbet eftersom jag inte vet om det kommer att bli en kväll där jag ligger och gråter på golvet (man måste gråta på golvet! gråta i sängen är för skönt, gråta sittandes är inte lika effektfullt när man bloggar om det sen) med ett svart hål i bröstet (ja vadfan, vi tar till klyschorna) eller om det kommer bli en glad och nervig kväll där jag ler, lagar mat och lyssnar på peppig musik.
Vi kan väl erkänna att det helt och hållet beror på OVMN:s beteende. Som väl bör byta namn till Oklart Vad Men Förmodligen Inget (OVMFI) egentligen. Igår skippade han att komma till vår enda naturliga träffpunkt den här veckan och ändå kämpade jag på med glatt humör, befriendade en ny boxkompis och lade ut en fullständigt like-mjölkare till bild på fb. Kändes nästan lite smutsigt? Men ja, jag kan göra enhandsstående mot vägg och det kan jag väl få visa upp? Han har såklart inte gillat den. Bastard.
(min facebookvägg: bilder på mig när jag ser snygg och tränad ut, bilder på mig och/eller alkohol när jag ser snygg och full ut, bilder på mig på resa/med vänner) (plus några spotify-länkar).
I morse tränade jag med mitt ex. I team med mitt ex. Vi kom mycket bättre överens än vi gjorde när vi körde team och var ihop och vi var helt bad ass (med lättare vikter än vi båda hade klarat dock). Sen gjorde jag 7 DU. Sen duschade jag, snackade med en shysst tjej, åkte spårvagn, läste bok, skrev inte till OVMN på fb för det tänker jag sluta med NU.
Det sista jag tänker göra: fråga om han vill ses innan jag åker hem på jullov. Säger han ja blir det snack om känslor. Säger han nej får det fan vara slut på det här. Planen då: vet inte? DÖ ENSAM? Tråna ihjäl mig? Sluta vara så söt, pojkjävel.