Lyx

Jazzie 2013-12-06 11:16 (inga kommentarer)
Igår var dagen som jag bokat in i snart två månader. En kväll för bara Sambon och mig.
Mormor och morfar skulle vara barnvakt, men det kräktes ju bort. Så farmor och farfar ställde upp. Det tackar vi för.

Torsdagmorgon började 06.00. Sambon gick upp för att göra välling. Jag la mig sked med min dotter och strök handen över henne. Hon var varm. Min hand fortsatte upp över hennes kinder, huvud, in under pyjamaströjan. Tusse började tycka att hennes mamma var lite väl mycket nu och började skruva på sig. Hon var varm över allt. När Sambon kom upp bad jag honom hämta termometern.
Han fattade ingenting. Förklarade att Tusse var varm. Snabbt kände han henne på pannan.
- Nä, hon är väl inte varm.

Men det där med pannan är ju skit. Ungar behöver inte alls vara varm i pannan för att ha feber. De behöver inte ha varma händer eller fötter heller. Men det var inget svårt att känna att Tusse hade en hel aura av värme runt sig. Och mycket riktigt, 38,7 visade termometern.
Fan, fan, fan.

Farmor har precis blivit bra från hostan som hon fick från ungarna. Jag och Sambon går fan jämt med dåligt samvete för våra ungar smittar de äldre så himla mycket. Och nu vet vi ju inte vad det är som Tusse fått. Jag såg vår fina kväll flyga all världens väg. Åh så arg, ledsen och besviken jag var där på morgonen. Känslor som inte var okej att leva ut. Så det var bara att svälja. Hatar känslan det ger.

Farmor och farfar visade sig vågade. Klart de tog ungarna ändå. Det löser sig nog. Vem vet, kanske det inte smittar. Vi får ju hoppas.
Så jag och Sambon fick vår kväll. Vi träffades efter jobbet. Tog först en öl på Akkurat. Därefter fortsatte vi till Söders Hjärta där vi åt middag. Sambo visste ju ingenting och jag vägrade berätta. Han var så nyfiken.

Söders Hjärta var en riktigt trevlig restaurang i all sin enkelhet. Jag valde sparrissoppa till förrätt. Lammrostbiff till varmrätt och en ljuvlig tryffel till kaffet. Sen fick vi skynda oss. Rain Man, med Robert Gustafsson och Jonas Karlsson. En pjäs som Sambon tidigare hade sagt att han ville se.
Det blev en riktigt trevlig kväll. Och så skönt att få lite tid tillsammans bara han och jag. Utan att det innebär att vi ska få något gjort hemma. Få tid att sitta och prata.

Idag är dagis stängt. Ungarna är visserligen fortfarande kvar hos farmor och farfar. Men de ska komma efter Tusses sovstund. Så jag är ledig idag. Vilket innebar att jag fick sovmorgon. En riktig sovmorgon. Där man bara sover tills man vaknar.
Vi har ju en sovmorgon var per vecka, Sambon och jag. Men det innebär ju att vakna vid sju och vara vaken i typ en halvtimme tills ungarna druckit sin välling, innan de går ner så man själv får somna om och sova fram till 9.

Idag vaknade jag 9.26 efter att ha legat och drömt en massa på morgonen. Ljuvligt. Ren lyx! Det här behövde jag. På alla sätt och vis.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte