Viruset/Virusen vill inte lämna min kropp. Hostan har blivit bättre. Eller i alla fall förändrats till vad jag tror är ett tecken på att det blir bättre. Men jag har fortfarande väldigt ont i halsen och nu har jag fått ont i vänster öra också.
Var hos doktorn i förrgår. Det togs prover och jag fick ta lungröntgen. I nästa vecka får jag svar på det. Gissningsvis blir det inget att gå på. Men i alla fall, nu är prover tagna.
Jag har planerat en överraskning till Sambon som innebär att ungarna behöver hyras ut. Mormor och morfar skulle ta dem. Hämta dem från dagis imorgon och sen sova över till fredagen. Så skulle jag komma efter jobbet och hämta hem mina vildar.
Men mamma ligger och är magsjuk. Hon tror ju sig vara en stålmänniska, så om bara magen lugnar ner sig och hon kan börja äta igen så är hon okej att ta sig an 2 ungar. Nemas problemas. Jag försökte påpeka att hon nu varit sängliggande i 3 dagar och i princip inte ätit något alls. Så även om magen blir okej så tror jag att hon kommer ha noll energi.
Min mamma bara fnös. Vaddå? Hur jobbigt är det att ha sina två älsklingar hos sig? Så mycket som hon har längtat? Nej, till imorgon skulle hon nog visst vara på benen. Så jag fick ta till jokern och påpeka att hon dessutom kan vara smittsam och vi får hem magsjukan hit.
- Vaddå? Så kan det väl inte vara?
- Vissa magsjukor smittar ända upp till 48 timmar efter man slutat kräkas eller bajsa diarré.
Det argumenet kunde hon inte bestrida. Hon vill ju inte gärna smitta ner ungarna eller oss. Så hon fick ge med sig.
Själv var jag mindre orolig för smittan än att hon faktiskt tar på sig mer än vad kroppen orkar. Nu blir det farmor och farfar som får hoppa in och ta ungarna.
Grodan grinade sig sönder och samman imorse när jag berättade att det inte blir någon övernattning hos mormor. Det spelade ingen roll att det skulle bli hos farmor och farfar istället. Han var så inställd på mormor.
När jag pratade med mormor och berättade att farmor och farfar kunde ställa upp istället, så grinade hon sig sönder och samman också.
Själv hoppas jag bara att det ska vara en bra dag på huvud-öra-hals-värken så att jag faktiskt har ork att njuta av liten egen tid tillsammans med min man. Och att det inte är som det var igår då inget värkpiller i världen rådde bot på min spränghuvudvärk. Jag var helt spak hela dagen och hade svårt att känna några positiva känslor alls.
I övrigt är nya jobbet på plats. Jag har bytt chef och organisation. Kontorsflytten beställd och min nya chef står och hoppar och undrar när jag har avslutat arbetet här.
Nu låter det som kanske en ganska stor grej att byta jobb. Men så är det inte riktigt. Här flyter man omkring, så jag får faktiskt tillbaka min gamla chef jag hade för 2 år sen. Och hamnar tillbaka på samma avdelning som jag hängde på då också. Så hej, hej gamla kamrater. Roligt att se er igen.
Jag vill gå ner i arbetstid. 1 timme om dagen vill jag gå ner, så att jag kan åka innan bilköerna blir för långa. Jag är ju en person som inte tror så mycket på deltid. Jag har sett så många fall där deltid i verkligheten bara är att göra samma jobb på mindre tid för mindre pengar. Men jag tror att det här kan funka med det jobb jag har tagit på mig. Jag säger att jag tror. Jag har i alla bett lönekontoret om hjälp att räkna ut vad min lön skulle bli och hur jag ska gå till väga för att få detta på plats.
Jag hoppas att det ska bli en mer rättvisande situation... för alla.
Eller fulltid med möjlighet att jobba hemma? Krya på er allihop!
2013-12-05 19:50:09
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte