Naturligtvis drömmer jag en dröm där vi ligger sida vid sida i en smal säng, nära varandra med kroppar som alltid haft perfekt gemensam form så att vi har kunnat sova i ljuvlig sked (om jag bara stått ut med att någon ligger för nära mig när jag sover) och han säger att han bara ska testa en sak och håller om sig själv istället och jag känner en rasande tomhet i bröstet när han konstaterar att det fungerar bättre så. Sedan kysser han mig, lägger läpparna mot huden under örat och viskar i miss you och där vaknade jag, i ekot av de orden.
Paging Freud, doctor Sigmund Freud.
Eller kanske hade Jung haft bättre teorier.
Eller så kommer jag bara då och då känna mig oändligt ledsen och då och då nöjd och tillfreds med beslutet. Kroppar finns det andra att passa med. Skratt finns det andra att dela med. Upprepa bara detta: han tycker inte om katter. Han tycker inte om vatten. Han tycker inte om sol. Han tycker inte om Håkan Hellström.
Hehe.
Snyft.