Och där försvann mitt jobb

Som i ett trollslag försvann alla mina arbetsuppgifter. En budgetneddragning innebär i princip att min jobb försvann från ena dagen till den andra. Men det är som de säger ”När en dörr stängs, öppnas ett fönster” Och jag är inte orolig för att jag inte ska ha något att göra. På det här bygget finns det mer att göra än människor som jobbar. Jag är också övertygad om att utmaningarna som kommer erbjudas kommer vara roliga.
Men just idag. Eller imorgon. Ja, då vet jag inte riktigt vad jag ska göra av all tid en arbetsdag innehåller. Jag kan fläta ihop några lösa trådar, men det är små stunder spritt över tiden.

Men jag tog tag i min projektledare igår och meddelade honom att ALLA mina uppgifter försvann. Att hela min to-do-lista tömdes och om han har hannat som behöver bli gjort så fanns jag till förfogande. Så då kan jag med hyfsat gott samvete gå omkring här och inte ha så mycket att göra.
Om jag fick önska så skulle det bli så att jag satt kvar i det här projektet och avslutade fram till jul. Det är bara 3 veckor. Och så börjar jag med nytt i januari.
Men redan nu står folk och hoppar otåligt att jag ska hoppa på nästa projekt. Så förmodligen blir det att stå med ett varsitt ben i det nya och det gamla inom kort.

Ibland kommer dåliga nyheter så jäkla lägligt.
För mig personligen var detta helt rätt tidpunkt att droppa en sån här grej. När jag kom tillbaka till jobbet så var jag så grymt stressad över att hela november bara försvunnit. Och vetskapen att december är en kort månad liksom januari, gjorde att jag kände mig superpressad. Kände tydligt att när vi april skulle visa vad vi åstadkommit skulle det bli pinsamt tydligt att jag inte har lagt den tid som jobbet krävde.
Så kom det här i knät och stressen bara släppte. Det var helt ok att jag varit borta så mycket i november. Och nu kan jag vara julledig i lugn och ro.
Så jävla nice!