igår fyllde mr S år. inte jämnt eller så och vi brukar aldrig direkt fira med pompa och ståt, men jag tänkte att man kunde väl ändå göra något lite mer av det än en vanlig sketen onsdagskväll i november. så när han kom hem igår så var kafffet klart och det brann i kaminen, levande ljus, bakelse och paket på bordet och allt detta i samma ögonblick som ett favoritprogram började på tv. ja, det sista var väl kanske inte min förtjänst, men hur som helst så blev han glad och vi hade en mysig stund i soffan och allt var frid och fröjd. tills ett par timmar senare, när mr S bestämt sig för att gå upp och pyssla lite i arbetsrummet och jag för att ta en dusch och sedan lägga mig på soffan (igen) med en bok en stund innan det var läggdags. jamen då knackade det väl på dörren och utanför stod svärmor, som bestämt sig för att köra fem mil på vinst och förlust i mörker och hällregn för att gratulera sin son på födelsedagen. det är inte alla år hon gör det, men i år så tyckte hon väl det var dags.
här vill jag skriva att jag egentligen inte har något emot oväntade besök, jag vill gärna se mig själv som en sån där lättsam person vars dörr står öppen för allt och alla och som tar allt som det kommer, men ska jag vara ärlig så är det inte så. det är verkligen inte så. jag gillar inte alls när folk bara dyker upp spontant, de kan väl för fan ringa först och säga att de är på väg. eller helst ringa dagen innan och fråga om det går bra. jag vill vara mentalt förberedd på något vis som inte alls involverar ett städat hem och nybakade kakor. det är mer att...jag vet inte, folk är inne i min bubbla och det stör, jag kan inte koppla av. sen är väl vissa människor lättare att ta till sig än andra, men oväntat besök rätt sent på kvällen av en person man knappt står ut med kändes igår...nästan övermäktigt. vi umgås nästan inte alls med svärmor. men det betyder ju tyvärr inte att vi låter bli att öppna när hon står utanför och knackar på. så det var bara att klistra på sig en glad min och sätta på mer kaffe.
men hon är verkligen too much. bland det första hon sa var "ja, ni är väl på väg att gå och lägga er". det var vi väl förvisso inte, men det var inte heller extremt långt ifrån. hon kan liksom inte smälta att vi går och lägger oss tidigt eftersom vi stiger upp tidigt utan hon ska ständigt återkomma till och liksom göra sig lite lustig över det. inte för att jag bryr mig SÅ (sist jag typ "tog åt mig" av att någon hade synpunkter på när jag gick och lade mig var väl förmodligen i lågstadiet när alla i hela skolan (kändes det som) hade fått vara uppe och se "ärliga blå ögon" utom jag), men helt seriöst, om man nu ska spontanbesöka någon och man VET att den/de personerna har tidiga kvällsvanor, varför i helvete kan man inte dyka upp lite tidigare än typ 45 minuter innan läggdags? det är alltså inte första gången utan mer regel än undantag.
ja, i alla fall, vi fick ju sitta där och fika bort resten av kvällen med svärmor. och jag kände det som att jag höll på att bli galen, på riktigt tror jag. jag tror inte det finns någon människa som är så extremt dålig på att läsa av folk som svärmor, och som har så extremt dålig känsla för var integritetsgränserna går. och sedan kan hon liksom inte hålla i några trådar utan hoppar mellan olika samtalsämnen utan sammanhang så ingen fattar någonting, pratar om folk vi inte känner som om vi kände dom, lägger en halvtimma på att beskriva hur man ska komma till ett ställe dit vi aldrig tänker åka, hon ställer frågor om allt möjligt men lyssnar inte på vad man svarar utan avbryter med kommentarer eller synpunkter när man försöker förklara någonting så att man kan tro att man pratar med en treåring. lägg till detta en rejäl dos passiv aggressivitet och inte försitta en enda möjlighet att krydda samtalet med meningar i stil med "jag har målat om i köket, men ni har ju aldrig tid att komma och hälsa på så ni får väl inte se det förrän jag är död och huset ska säljas" eller "jag köpte en bok till dig (mig alltså) i försenad födelsedagspresent, men jag vet inte om du tycker om den, det gör du nog inte. jag känner ju inte dig, så jag vet inte vad du tycker om, tänk att man inte känner sin egen svärdotter". mmm, men JA, vad sugen jag blir på att liksom öppna upp mig nu då.
SUCK. ja, men till sist åkte hon hem i alla fall och förhoppningsvis dröjer det ett tag till vi ses nästa gång. ikväll ska vi gå på konsert, imorgon har jag julfest på jobbet, på lördag kommer mr S' kompis och stannar över helgen. jag har FULL FÖRSTÅELSE för saga norén i "bron" när hon tar in på hotell för att få värdefull egentid.