Bara tankar på en tisdag

Sitter ute i uterummet med jobbdatorn i knät. Tofflor på fötterna, en munktröja och en fleasefilt. Elementet står på, men vet inte om jag känner någon direkt skillnad än.
Jag sitter här för att ge full frihet till städerskan att jobba som om jag inte vore hemma. Och det är riktigt skönt att sitta här ute. Ljust. Lungt. Svalt men inte kallt.
Fast så var det där med att jobba. Det går så dåligt just nu. Har noll motivation. Svårt att tag i grejer för jag skulle behöva prommenera i korridorerna och få energi och problem rätt i knät. Inte jaga dem så här på distans. Jag har några svåra nötter att knäcka. Skulle behöva komma på någon bra rapporteringsform. Eller en follow-up lista. Eller vad jag nu ska hitta på för att lättare kunna följa progressen på de saker som görs i mitt team. Vi är en salig blandning i teamet. Olika roller med olika jobb. Jag ska försöka hålla ihop oss som ett team och en enhet. Men jag vet fan i mig inte hur.

Vissa dagar är mitt jobb så roligt. Varierande. Lite här och lite där. Ibland är mitt jobb så dödande. Inget sammanhängande, bara lite här och lite där. Inga svar utan jag ska försöka skapa från det vita pappret. Och jag är så usel på att verkligen sätta ord på det som känns fel. Det som saknas. Jag KÄNNER tydligt att det saknas något. Men vad kan jag inte riktigt sätta fingret på.
Det har alltid varit en del av mina problem på jobbet. Jag jobbar grymt mycket på känlsa.
Tex: Jag vet att det går dåligt för alla verkar nöjda. Jag vet inte vad som skiter sig, men om saker och ting hade gått framåt så skulle fler problem synas. När inga problem syns så beror det mest på att inget riktigt händer.
Hur fan lägger man fram det på ett sätt så att någon annan kan agera på problemet? Nej, det blir ju svårt. Så där jobbar jag. En massa.
Det har ju sina fördelar också. Men just idag är det bara jobbigt.

Jag är tacksam över att vi valde att ta in städhjälp. Herregud så skönt det är. För det är ju en annan sak jag verkligen inte är bra på.
Jag tror de ska få skicka hit någon att tvätta fönstrena också. Sambon tycker att det är onödiga pengar att lägga ut. Att tvätta fönstrena kan vi ju göra själva. Och tja, det kanske vi kan. Men vi gör ju inte det. Eller jo, vi börjar, men vi blir inte klara.
Det hade varit en sak om vi inte hade pengar till det. Men han kan tycka det är okej att vi tar två bilar upp till landet för på så sätt kan han åka hem vid en annan tidpunkt än jag och vi blir väldigt flexibla. Fram och tillbaka till landet är typ ½ tank. Två bilar blir alltså en hel tank. Det är rätt många fönster som tvättas för de pengarna.
Så jag röstar på fönstertvätt. Eller så erbjuder jag honom att tvätta alla fönster. Han är tyst en stund och sen säger han att jag får bestämma. Vill jag boka fönstertvätt så gör det. Hahhahaha.

Hur som helst. Jag är väldigt tacksam, och känner en sån lättnad att den kan liknas vid lycka, att hon kommer hem till oss och städar. Så att jag slipper.
Eller slipper. Sen hon kom in i vårt hem varannan vecka så håller vi bättre ordning själva än vi gjorde innan. Dagen innan hon kommer städar vi undan i hela huset. Jag, Sambon och barnen. Alla hjälper till. Vi plockar upp leksaker i varenda vrå. Ställer iordning barnrummet och lägger undan saker som legat framme och skräpat till ingen nytta. Vi kastar saker som kunde ha kastats vilken dag som helst men inte blir gjort. Vi hittar borttappade saker och kan återigen matcha ihop strumpor. Vi byter lakan i sängen, jag viker tvätt som blivit tvättad. Jag går igenom ungarnas kläder då jag rensar upp i de stora klädhögarna och upptäcker kläder som borde läggas undan för de inte längre är säsong eller blivit för små. Vi ställer tillbaka möbler som hamnat fel. Vi sorterar upp skorna. Och i det ställs lite skor undan som inte längre passar väder och temperatur.
Jag kan leva med att ha det stökigt. Det som stör mig är alla de grejer som finns i stöket men som inte skulle behöva vara där. Som skulle kunna ha varit bortplockade för längesen. I en skohög på 20 par skor är 6 av paren sommarskor. Förstå hur mycket mindre högen skulle vara om de inte var där alls. Om de hade ställts undan i skoskåpet. Eller som när jag rensar Grodans överfulla klädlådor och det visar sig att 80% av skiten däri är för litet. Jag blir galen när högen av post inte tas om hand om. Bestäm och placera pappret utefter det. Räkning – i plastfickan för räkningar, Reklam som ska läsas – läs den inom kort och sen till återvinningen, Reklam som inte ska läsas – till återvinningen, Post att ta hand om senare – lägg den på en plats, men inte på köksbordet, där du hittar den igen när du vill ta hand om det. Eller helst av allt, fråga dig själv ärligt ”Om jag inte gör det nu, när tänker jag göra det? Är det troligt att jag någon kväll kommer sätta mig ner med den där högen och ta upp det här pappret och göra någo åt det? Om inte, varför inte lägga det på återvinningen redan nu”

Sånt där har jag blivit känslig mot,. När jag var yngre påverkade ingen röra mig. Jag bara klev över det och så fortsatte jag. Nu blir jag glad över ordningen hon tvingar oss att skapa, i alla fall varannan vecka. Och jag tänker att det skulle kännas oerhört skönt att den dagen solen tittar fram så ser man ut genom genomskinliga fönster som är rena. Det är bättre investerade pengar än nya muffinsformar. För sånt lägger man ju också pengar på. Men tycker det är okej. Eller en ny kokbok som bara är rolig precis när den är ny.

Jag har köpt en ny telefon. Eller nej. Jag har skaffat mig en ny telefon genom att signa mig på ett abonnemang på 24 månader. Men jag behöver en ny telefon innan min nuvarande kraschar fullständigt. Och då var det här en okej lösning. Nu väntar jag bara på telefon och SIM-kort. Jag hade gärna behållt min gamla skrutt. Men sprickorna i glaset börjar göra det riktigt svårt att se displayen. Och någon gång i månaden tycker telefonen att det är dags att tömma adressboken på alla mina kontakter.
Jag vill beställa ett sånt där mobilskal med ett personligt foto tryckt på det. För sånt kan man ju också köpa för sina pengar. Allt handlar om prioriteringare. Vad har vilket värde.
Ja. Det kanske räcker så här. För idag. Hej.