VAB, VAB, VAB

Vilka dagar som passerat. Med en massa högt och lågt. Tusse blev sjuk förra veckan. Ögoninflammation. Sambon började med två VAB-dagar onsdag-torsdagen. Jag tog fredagen och sen var det klart med den saken. Trodde vi. Men på natten kom febern. Så tog vi oss igenom helgen. Feber och förkylning helgen igenom.

Så jäkla mycket nattjobb. Visst hade jag och Sambon kunnat dela lite bättre än vad vi gjorde, men hon sov så bra på kvällen och det är inte förrän efteråt man vet att det bara blev några timmars sömn totalt.
Jag tar inte martyrskapet här. Jag vet att det passar mig bättre att ta mer nattjobb än Sambon. Inte för att jag är bättre utan för att jag ändå vaknar. Och Tusse har vi skött dåligt, så det funkar bättre när jag sköter det. I alla fall om jag är hemma. Är jag borta är hennes pappa fullt godkänd.

När ska vi ta tag i det där, kanske någon tänker nu. Ja, inte när hon har 40 graders feber och knappt kan andas för snoret är så tjockt. Med mig snurrar hon runt och gnyr. Med sin pappa sitter hon upp, grinar och ropar efter mamma. Jag behöver sova i ett annat hus för att få sömn i det läget. Så jag tog nätterna i helgen. Men jag har inte riktigt energin. Så det var att sova dagtid både lördag söndag.

Måndagen kom och Tusse är fortfarande inte frisk. Sambon ska på jobbresa till Norge. Jag har inget speciellt, utöver jobbets dagliga att-göra. Så det blir VAB för mig måndag-tisdag den här veckan. Farmor och farfar hjälper till genom att hämta Grodan från dagis och ge honom middag. Jag och Tusse sover 4 timmar på måndagen. Det var nästan mörkt när vi vaknade. Jisses.

Men onsdag. Då skulle Tusse få återvända till dagis. Jag skulle gå till jobbet. Eller inte. Tisdagkväll, när Grodan kommer hem från farmor och farfar är hans ögon grötiga. Fint. Ja men så härligt. Sambon är fortfarande i Norge, så onsdagen blir min tur att ta VAB. Igen. Inte för att det gjorde något. För under natten tjorvade mina ögon ihop sig. Så på onsdag morgon sitter jag och Grodan med ögoninflammation. Först tänker jag skicka Tusse till dagis. Men eftersom jag inte orkar en hel dag utan vila i det här läget så gör jag upp med mormor att vi kommer dit under dagen. Tanken är att det ska ge mig möjligheten att få sova någon timme på dagen.
Jag bestämmer mig för att hålla Tusse hemma en dag extra. Packar barnen och drar till min mamma. När Tusse sover middag gör jag det med. Och vi får en riktigt trevlig dag tillsammans.

Sambon kommer hem på kvällen. Nu är det verkligen hans tur att vabba. Bortsett från att jag har min jävla ögoninfektion. Så idag får han ta med sig Tusse till dagis. Jag och Grodan stannar hemma. Imorgon blir det samma sak.

Fast nu låter det som om jag bara gnäller. Vilket inte alls var syftet med texten. För även om det varit mycket jobb på nätterna så har dagarna varit riktigt mysiga. Dagen hos mamma var ljuvlig. Sällskap, lek och vackert väder. Ögoninflammation har ju fördelen att man mår rätt så bra.
Och dagen idag har varit rent av fantastisk. Jag och Grodan har haft en sån där perfekt dag. Inget bråk och tjafs. Vi har kollat på film. Pratat och diskuterat både Emil och rånarna i Rasmus på luffen. Vi har duschat. Grodan som inte riktigt gillar att duscha hade jätteroligt när han fick vara hårfrisör och fixa min frilla i duschen. Vi har målat med målarfärg. Suttit vid bordet med färg och penslar och målat och pratat. Det finns så mycket att prata om när man sitter och målar.

Vi har tatuerat oss. Grodan fick nästan så många tatueringar han ville. Så han var lycklig. Han fick bestämma vilka tatueringar jag skulle ha. Han har fått målade naglar. I guld och grönt. Vi har brottats och jag har fått vara Pusstrollet och vi har kramats och pussats.
- Mamma, säger Grodan. Det gör inget att vi smittar vanandra. För vi är lika sjuka.

Nu på kvällen bjöd Grodan på en helt hysteriskt rolig show där han var polis som jagade rånarana Liv och Leander. Det går ju så klart inte att återge. Men jisses så roligt det var. Och jag sitter där i soffan och känner vilken tur jag har som får vara hemma och vabba. Ibland måste man påminna sig själv om att det är en ynnest och inte ett ok som ska bäras.
I alla fall dagar då barnen mår rätt så bra.