Julbelysningen har kommit

Jazzie 2013-11-11 22:10 (3 kommentarer)
Jag är hemma och vabbar.
Sambon var hemma onsdag-torsdag förra veckan. Jag i fredags. Vi trodde det var klart efter det eftersom Tusse har haft ögoninfektion. Men lagom till helgen kom febern. Och snuvan. Så idag vabbade jag igen. Tusse är långt ifrån 100 även om hon sakta blir bättre. Natten till idag låg febern på 39 istället för 40. Snuvan blir sakta men säkert bättre. Men hon är grinig, har svårt att sova på nätterna och hon äter nästan inget alls. Så det blir vab imorgon igen.

Sambon åker till Norge imorgon och kommer hem onsdag kväll. Det gör att jag kör just nu hemmafronten. Jobbigt att ringa till jobbet och meddela att jag inte kommer in idag och att jag i värsta fall inte dyker upp förrän på torsdag. Men vad ska man göra? Är ungen sjuk så är hon sjuk. Och jag vägrar sitta på kvällarna och försöka jobba ikapp.

Men idag var jag och hämtade ut mina nya 7-armade ljusstakar. Jag har tidigare haft såna där klassiska röda vinkel-stakar. Tycker de är jättefina. Problemet är att de blir lite små i våra stora fönster. Och här är det så mörkt på vintern att jag verkligen vill ha fönsterlampor som tar plats. Så nu beställde jag mässingstakar som står på fot så att de kommer upp en bit. Och jisses så fina de var!! Jag har hållt på hela kvällen med att flytta runt dem i olika fönster och sen sprungit ut och kollat hur det ser ut utifrån. Det hela slutade med att jag fick beställa 2 till.

Slår man ihop de 6 mässingstakarna (det blir 6 stycken totalt med de 2 extra jag inhandlade idag) med den gamla uppsättning julbelysning jag hade så har vi nu mer juleljus än fönster i vårt hus. Men det är ok. För dessa stakar var verkligen spot on i vårt hus.
Sambon sa att jag inte fick ha dem kvar i fönstret. Att det är allt för tidigt att sätta upp julpynt. Jag tycker gott de kan få stå i våra fönster och var vackra, men jag gav mig. För jag har ändå bestämt att i vårt hus julpyntas det veckan INNAN 1a advent. Av den enkla anledningen att det är för jävla mörkt här ute och det blir för kort tid att ha julpyntet uppe bara en av 4 skitmörka månader. Så jag tummar en vecka i början och jag tro att jag kommer tumma en vecka i slutet. Vi får se.

Förra året satte jag regeln att julpyntet åkte fram veckan innan advent. Sambon höll på att gå i bitar. Det störde hans ordningssinne ordentligt. Men jag sa att han kunde hänga ute i garaget om det störde honom. Han försökte med argumenten att "det är inte rätt" till "ingen annan har det" Men tji fick han. Dagen efter mina ljusstakar stod i fönsterna hade grannarna satt upp sitt. Sen var vår gata julig och fin. Så jag fortsätter min nya tradition.

Det ska väl också sägas att jag förr var en som ALDRIG skulle tjuvstarta på julen. 1a advent var startskottet. Punkt slut. Ingen diskussion. Och jag blev galen på andra som inte följde reglerna.
Men det är så jäkla få advent. Och när man har tryckt in adventsfika, glöggträff, lucia, julbak och allt annat som ska få plats på och runt adventen så finns det inget kvar av december. Ingen tid att njuta. Så nu finns det saker som jag vill ha klart inför 1a advent.

Jag vill ha gjort pepparkaksbaket FÖRE advent. Så att det finns hembakade pepparkakor när folk kommer och adventsfikar. Jag vill ha julpyntet ordnat så att det känns riktigt juligt när advent kommer. Julkläder till ungarna inköpta. Julkortet fotat och helst beställt. Nästa års almanacka som familjen ska få i julklapp i princip klar.
Fast det är klart... november blir helt plötsligt jäkligt kort. Kanske bra. För det är verkligen en skittrist månad.

Moot

Men preciiiiiiis!!!! Man vill ju vara klar när festligheterna börjar så man kan njuta :)

2013-11-11 22:23:27

Malenan

:)

2013-11-11 22:37:14

Anni

Tycker det låter som en strålande ide att förkorta november och maximera njutet av decemberljus!

2013-11-12 17:56:33


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte