och så var det måndag igen. i morse vaknade jag av en DJÄVULSK huvudvärk och tänkte att jaha, nu blir det väl en sån där dag igen, nu igen, det är ju fan också. men efter frukost och värktablett och lite massage (jag har en sån där onämnbar, säger man massageapparat så för det ju genast tankarna till något slags sexhjälpmedel) på ömma axelmuskler så gick det faktiskt nästan över. halleluja, det känns som att få en present.
i lördags var det avslutning på viltspåret och det var trevligt, trots att det hällregnade exakt hela tiden och det första jag gjorde var att råka trampa ner i en bäck som trots att den var djup ändå var helt osynlig, så jag blev helt dyblöt om fötterna och är man blöt om fötterna så spelar det ju liksom ingen roll att man har kläder efter väder i övrigt. men det gick bra, valpen spårade som en liten maskin, minsting fick en viltstörning på sitt spår men var i övrigt jätteduktig och kursledarna tyckte att nu får jag minsann anmäla honom till spårprov. GULP, jag hade väl mer tänkt vänta till våren eller så. fast det är väl lika bra att ta tag i det direkt.
igår var det en lugn och skön hemmadag med hundpromenad och brödbak och långkok. enda störande inslaget var att min mamma ringde och ville diskutera julen. vi har ju redan bestämt att vi ska fira med N och D och de små, och då tyckte min mamma att det lät ju "jättetrevligt", men (för det är ju alltid ett men) kunde min syrra också få komma dit om hon skulle tillbringa julen med sin särbo som bor, i sammanhanget, inte så långt från oss. ja, det gick väl bra tyckte jag, men sen när jag pratade med min syrra så lät det väl inte som att hon så jättesugen på det, och för övrigt var det inte ens säkert att hon var ledig och OM hon var ledig så ville hon i så fall ta med sig sina barn, fast det var väl tveksamt om de var sugna på det och jag kände väl att det var lika tveksamt om N och D skulle uppskatta att ha tre tjuriga tonåringskusiner hängande hemma hos sig. men julen i vår familj har ju alltid inslag av ångest så skitsamma liksom. ja, i alla fall, igår så undrade min mamma om vi kunde upprätta en plan B, beroende på om min syrra skulle tillbringa julen hos sin särbo eller om han skulle vara hos henne, för i det senare fallet ville de fira jul med dom in my home town så slipper hon dra med sig sina ovilliga barn någonstans, och ja, det kändes väl som en bra lösning, och kunde vi i så fall fira vår "jul" i helgen, typ den 28. ja, det funkar väl för mig veterligen är alla lediga då (fast varför måste min mamma ringa till mig och undra när N och D är lediga? SUCK). så frågade min mamma om jag och mr S skulle fira med N och D och D:s familj på själva julafton, och jag sa att det skulle vi inte. ja men då tyckte väl min mamma att i så fall kunde väl jag och mr S komma och vara hos dom på julafton? jag sa att jag vill fira jul med mina barn och barnbarn, och hon sa att ja, men det skulle vi ju ändå göra den 28. och jag bara: NEJ, vi kommer inte, och så blev hon lite sur, inte för att vi inte kommer utan för att hon inte får bestämma, men då får hon väl vara det då. men SUCK vad sånt här tar energi från mig.
nä, men jag ska väl fokusera framåt nu då. idag är det löpträning, på onsdag kommer N och barnen och hälsar på efter jobbet, på fredag ska jag äta middag med min fd kollega J och dricka vin och prata SKIT om alla andra. i helgen ska mr S kanske på fest i en annan stad och i så fall sova över där, då får jag massor med egentid som jag ser fram ganska mycket emot, inte för att jag inte får egentid annars, vi är väl båda två ganska bra på att sysselsätta oss på egen hand när vi är hemma och går inte precis och trampar på varandra, men det är ändå något speciellt det där med att vara helt ensam hemma och inte behöva öppna käften på hela dagen. men de senaste två-tre gångerna som mr S har haft planer på att åka iväg så har det blivit inställt i sista sekund, så jag tar väl inte ut något i förskott. oavsett vad som händer så har inte jag några planer alls. mm, en tom helg. hoppas veckan går fort.