Avstånd

Åh, jag vill ha alla vänner och familj nära, särskilt så här års! När jag inte ens lyckas träffa folk som bor i samma stad, när orken bara knappt räcker mellan hemmet, förskolan och jobbet. Saknar P som jag alltid kunde trilla in på en kvällsfika hos under min tid i Malmö. Spontanutflykter till Uppsala efter jobbet. Vänner som kom förbi och sov över i mitt ordnade kaos på Söder. Folk som bara har vägen förbi och ringer på sådär norrländskt utan att ens veta om nån är hemma.
En kompis ringde härom veckan när jag var på jobbet och undrade om jag var ledig och ville följa med ut. Istället kom hon förbi med fika när de lekt klart i höstlöven. Så himla trevligt och behövligt - men så svårt att få till. Dagissjukor, tentor, sömnlösa nätter, kroniska sjukdomar, jobbiga flyttar, energitärande relationsuppbrott, nyförälskelser... det är många saker som tar tid och energi i min lilla bekantskapskrets här i närheten.
För att inte tala om novembermörkret.
Men annars är det rätt fint. =)