igår rensade jag skrivbordslådor hemma samt plockade bort ena lådhurtsen och halva skrivbordet (har ett sånt där som är i vinkel), och genast kändes arbetsrummet lite större och luftigare. och idag kom jag på en helt FANTASTISK idé om hur man kan bygga ihop ett skrivbord med den väggfasta bokhyllan och på det viset både få och spara plats. visserligen får jag offra ett par hyllplan i bokhyllan, men jag behövde ändå rensa där. och sluta köpa så enormt mycket böcker på loppis bara för att det är billigt. jag är inte mycket för "shopping" i övrigt, men när det handlar om böcker verkar jag inte ha några spärrar. jag har en förkärlek till faktaböcker, inte bara om sånt som intresserar mig utan även om sånt jag tror att jag kan komma att bli intresserad av någon gång, jag inbillar mig ständigt att jag inom överskådlig framtid kommer att få så mycket tid att jag ska sitta och förkovra mig i allt från växtfärgning av garn till att ta skepparexamen. AS IF. allvarligt: det kommer inte att ske, nu ska det rensas. peppen på projekt arbetsrum har gått från rätt sval till helt enorm. och mr S har börjat rensa i sina högar av bara farten och det är ett stort steg i rätt riktning.
längst ner i en skrivbordslåda hittade jag mina gamla dagboksanteckningar från när jag var tonåring. jag hittade även en lista över saker jag hade varit med om under en period när det hände väldigt mycket konstiga och udda saker som jag då tänkte att jag skulle skriva om senare, utveckla mera liksom. jag minns när jag skrev själva listan, hur jag satt på golvet i mitt pyttelilla rum hemma hos mina föräldrar med dörren stängd, jag satt med korslagda ben på den mörkgröna nålfiltsmattan och rökte cigaretter och skrev på maskin med arga fingrar om saker som brände under huden. nu ögnade jag bara som hastigast igenom listan, fyra gulnade sidor där jag räknade upp saker som jag inte längre kom ihåg hade hänt. det var namn på människor jag inte längre minns att jag känt, platser jag bara vagt kunde placera i geografin. jag har sparat den här listan i över trettio år, i flyttar och utrensningar, men nu åkte den och nu åkte dagboksanteckningarna också, jag eldade upp alltihop i kaminen i vardagsrummet, jag stod och tittade ut genom fönstret och såg röken från skorstenen driva förbi och jag kände mig...fri? nej, jag vet inte. men det kändes som att jag var klar med det där nu. vissa saker har jag skrivit om redan, andra kommer jag aldrig någonsin att skriva om och inte fan blir jag lyckligare av att minnas och läsa om hur olycklig jag var förr i tiden. glömska är en välsignelse för det man inte minns har aldrig hänt.
idag ska jag passa barnbarnen en stund efter jobbet, jag ska följa med och hämta på dagis, det är så kul. sedan ska jag hem och rensa vidare i det som är mitt här och mitt nu. jag tror det kommer att bli bra så småningom.