Remember remember

Liksom de mustaschprydda herrarna som vill uppmärksamma prostata- och testikelcancer, tänker jag kalla min november för movember. Som i MOVE. Eller också inte för gush vad töntigt det lät. Men jag tänker göra movember. Eller egentligen handlar det inte så mycket om att jag måste röra på mig mer för jag tränar CF tre gånger i veckan och springer 1-2 gånger vilket känns alldeles lagom och härligt, men jag måste. sluta. äta. allt. jag. ser.

Nej, övervikt är absolut inte ett av mina problem. Jag har rätt kraftiga armar och lår men det är honest to blog mest muskler som liksom är lite inbäddade i fett så att de inte ser så tonade utan mer just kraftiga ut. Men de är starka och glada och jag får väl bara helt enkelt någon gång komma över det att jag tycker smala armar är snyggast i världen.

Men jag tänker att det heller inte är hälsosamt (yuk!) eller sunt (uäääh, dessa ord, de känns lika slitna som "fräscht" gör i samband med sallad) att vilja äta precis allt utan botten. Har jag meckat med mina mättnadskänslor eller vad är grejen? Förra helgen sattes jag framför en en brunch som jag bokstavligt talat inte slutade äta av förrän den plockades bort. Som om en rysk vinter väntade och jag var tvungen att göda mig ordentligt. Jag vill bara äta.

Kanske äter jag för lite för att träna så mycket? Men i så fall är det nog bättre att fylla på med något annat än bröd och kakor (vilket ärligt talat är vad jag har ätit mest av de senaste veckorna).

Jag har något av en plan för detta + mål som jag ska formulera och skriva ner HÄR där ni kan se och sedan döma mig när jag fuskar, ehehe.

Härligt, härligt. Move ya ass.