Plötsligt känns det som att jag är i någon slags fas i livet. Ni vet, det lunkar på och man gör ungefär samma saker måndag-fredag och kanske något extra till helgen. Rutiner, vanor, liv.
Men så kommer det en fas där grubbel, tankar och konstiga händelser staplar sig och trycker sig in i rutinerna. Vanligtvis är jag inte besatt av fb men plötsligt är jag det. Vanligtvis låter jag inte mina elever sitta och småsurra en hel lektion och sluta en kvart tidigare men plötsligt gör jag det. Och det är inte som att jag inte vet varför jag gör de här sakerna men orsakerna bekymrar mig och det finns absolut ingen alls att diskutera det med.
Så jag hamnar i grubbel och tankar och det känns som att allt lite är på väg att spinna i väg bortom min kontroll. Häromdagen kände jag den överväldigande känslan av att vilja störtgråta precis innan jag skulle somna och det är så många år sedan sist att jag blev helt livrädd. Men det hör till fasen, till grubblandet och tankarna och de knäppa grejerna.
It's coco.