Jag vill kunna hålla tyst
Jazzie 2013-10-31 21:37 (3 kommentarer)
Jag behöver verkligen lära mig att mina åsikter inte alls måste uttalas högt. Det är en alldeles okej väg att välja att vara tyst. Det beror helt på vilket sätt man håller tyst.
Jag är så van att alltid uttrycka min åsikt även i saker som kanske inte är min sak att ha åsikter i. Jag vet att jag ibland kan uppfattas som en riktig pain in the ass när jag inte kan hålla käft när käft bör hållas.
Men nu, inte bara just idag utan just nu där jag befinner mig i min personliga utveckling, skulle jag verkligen vilja lära mig att hålla tyst.
Och nu menar jag inte den där tystnaden man kan ta till för att man helt enkelt inte bryr sig. Jag vill kunna bry mig, men istället för att säga min mening i saken bara lyssna på andras. Inte i alla frågor. Nej absolut inte. Men i sånt som inte angår mig. Där kan jag gott vara tyst.
Jag är så van att alltid uttrycka min åsikt även i saker som kanske inte är min sak att ha åsikter i. Jag vet att jag ibland kan uppfattas som en riktig pain in the ass när jag inte kan hålla käft när käft bör hållas.
Men nu, inte bara just idag utan just nu där jag befinner mig i min personliga utveckling, skulle jag verkligen vilja lära mig att hålla tyst.
Och nu menar jag inte den där tystnaden man kan ta till för att man helt enkelt inte bryr sig. Jag vill kunna bry mig, men istället för att säga min mening i saken bara lyssna på andras. Inte i alla frågor. Nej absolut inte. Men i sånt som inte angår mig. Där kan jag gott vara tyst.
ikapiika
ojoj vad jag känner igen mig
2013-10-31 21:57:09
Bonita2
igenkänning
2013-11-01 20:35:57
Anni
Jag fick ett råd en gång - att välja mina strider. Det hjälpte mej att tänka efter - är det värt det? eller ska jag hålla tyst? Tror det är lite annorlunda situation för dej, men kanske kan du hitta nån sån fråga som hjälper dej?
2013-11-02 20:33:35
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte