Nu är höstlovet slut

Nu är höstlovsveckan snart slut. Om några timmar ska vi åka hem till Sambon igen. Det har varit en bra vecka, men kanske inte så vilosam som jag kanske hade behövt. Det känns som om det varit fullt ös hela tiden. Men det är roligt att se mina barn få umgås med sina kusiner en hel vecka. Det är väldigt annorlunda mot att bara umgås en dag eller så.

Jag har bastat. Vi har gått prommenader. Jag har blivit av med förkylningen och kunnat vara ute och springa. Vi har tjafsat, pratat och ätit god mat. Ungarna har gått från att vara bästa vänner till att bråka om precis varenda grej till att bli bästa vänner igen.
Snurr, snurr, snurr har hjulen gått.

Imorgon är det jobb igen och jag känner mig slut. Vanliga veckor så får jag och Sambon en varsin sovmorgon. Då får man sova fram till 9 och komma ner till en färdig frukost. Och jag märker så väl när jag inte får den där dagen att sova 2-3 timmar extra. Det spelar ingen roll att jag går och lägger mig tidigare på kvällen. Det är den där morgonen jag behöver. Att få vakna och komma igång lite långsamt. Att få drömma. Få mycket plats i sängen och sova som man vill.

Det har inte blivit någon sovmorgon den här veckan. Och det känns. Vet att det kommer kännas nästa helg då man kört 2 veckor non-stop.
Men det är en liten sak i det stora hela. Jag tycker om den här röran som blir när alla bor under samma tak. Jag gillar det här med storfamilj. Det passar mig. Har alltid gjort.
Men jag vet ju att just den här hösten behöver jag verkligen vilan. Så jag måste försöka tänka ut något som ger mig det. Så huvudet får en chans att laga sånt som är ömt i kroppen.

Under det här höstlovet har Grodan blivit blöjfri på natten. Och har tydligen slutat med napp enligt honom själv. Och Tusse har börjat säga riktiga ord.
Ett höstlov värt att minnas.