här är väl lite pms-blues tror jag. irriterar mig just nu vansinnigt mycket på ett mailsvar som jag fick av en viktigpetter när jag skickade en jobbfråga till en info@-adress, då är det inte så som jag helt enfaldigt trodde, att någon läser mailet och sedan vid behov vidarebefordrar det till rätt person. men nähä, här ska man tydligen veta PRECIS vem som får det mailet och av sig själv fatta att det är väl inte den personens ansvarsområde. det fattade ju alltså inte jag och fick det därför skrivet på näsan på ett rätt snorkigt sätt, sådär så att man får lägga band på sig för att inte skicka iväg ett ytterst obalanserat svar i vredesmod. jag lade band på mig. men: GAH.
ute regnar det. jag är trött. jag är lätt stressad över jobbgrejer. jag vill inte jobba, jag vill ligga i soffan och läsa böcker en hel dag. jag vill att vi kommer igång med att göra i ordning i arbetsrummet hemma, det som mest av allt liknar KAOS, samtidigt som jag drar mig för det KAOS som renoveringen av detta kommer att medföra. och så är det lite minerad mark. det är så här. vårt hus är egentligen inte speciellt litet, det är 115 kvadratmeters boyta fördelat på 1½ plan. där nere är det kök, matrum, vardagsrum. däruppe sovrum och ett litet rum som vi kallar för "arbetsrum", där vi har någon slags vision om att det ska kunna vara ett rum där man kan sitta framför kaminen och läsa, lyssna på musik, måla akvarell, såna saker, och om man sätter en bäddsoffa där kan man även ha det som gästrum. i nuläget är det dock ockuperat av våra två jättestora skrivbord och det får absolut inte plats någon bäddsoffa. nu ska vi i och för sig riva en väggfast garderob som tar upp ungefär en fjärdedel av rummets yta, så det kommer att bli mer plats. men det räcker inte, och då tycker jag att det är rätt onödigt att vi har varsitt jättestort skrivbord. jag sitter i princip bara vid mitt när jag betalar räkningar och sorterar papper, en eller högst två gånger per månad. det borde ju räcka att ha ett gemenasamt bord, dessutom ett som är lite mindre. stora skrivbord är bara löjliga för man använder ändå aldrig hela ytan. men mr S vägrar, han vill ha sitt jättebord fastän det tar upp halva rummet och han ändå inte utnyttjar större delen av ytan mer än till att förvara pappershögar på (enligt mig åtminstone). och han vill ha det för sig själv, han vill absolut inte ha något gemensamt för då tror han att jag kommer att irritera mig på att det är stökigt (inte helt ogrundat i och för sig) på vår gemensamma yta in spe. och då faller det hela lite. eller jag känner mig trött och så stannar allting av innan det ens har börjat, det är så jävla TRÅKIGT att hålla på och diskutera vad man ska göra när man bara har ett visst antal kvadratmeter till sitt förfogande. jag kan visst göra av med mitt skrivbord, jag kan sitta vid matbordet med min laptop och betala räkningar och sedan gå upp i arbetsrummet och sortera in i papper i pärmar. det blir lite bökigare, men det går ju. men samtidigt känner jag att varför ska BARA jag göra uppoffringar och få det mer obekvämt (ja, nu är det pms och stora växlar för ingenting) medan han aldrig släpper ifrån sig en pinal med mindre än att han är hotad till livet. och bortsett från detta jätteskrivbord har mr S gjort i ordning en hörna i vardagsrummet där han har en sekretär där han ibland sitter och grejar med en av sina hobbies. han har en annan hörna där han sitter när han spelar tv-spel. i tredje hörnan står tv:n och i den fjärde står kaminen. i källaren har han ytterligare en sån där hobbyhörna. plus att han har halva pannrummet som snickarrum. nu är jag inte i källaren speciellt ofta så det kvittar egentligen. och jag har ingen inomhushobby som tar någon direkt plats. fast det känns lite som att om jag skulle VILJA ha en hörna där jag kunde ha mina hobbygrejer så hade det inte funnits någon plats. och jag stör mig sjukt mycket (JA! PMS! HURRA!) på det här helt jävla ANALA beteendet att aldrig kunna göra sig av med någonting. nu rensade vi ju ut en massa gamla filmer i helgen, och jag sa att jag kunde köra och lämna det på erikshjälpen eller nånstans nu i veckan. men nähä, nu ska vi SPARA lådan för att mr S först vill kolla med sin kompis om det är någonting av detta som kompisen vill ha. så nu ska det väl stå en jävla låda med filmer i källaren tills kompisen, som bor i en annan stad, har vägarna förbi. det lär ju inte hända i rappet om man säger så.
och så tror mr S att det bara är att stuva om saker litegrann så kommer allting att få plats. allvarligt. det kommer det inte att få. det kommer att krävas att HAN GÖR AV MED EN DEL AV SINA GREJER. och det vill han inte. och jag vägrar att det är övermöblerat så att man måste gå i sidled och hålla andan för att kunna ta sig fram. så då kommer allting att stanna av IGEN. fy fan vad trött jag blir på det här redan innan det ens har börjat. hej pms, vad kul att du tittade förbi.