jaha, det var stormen simone, check. vi var inte på något sätt värst drabbade, men strömmen gick igår kväll och vi är fortfarande strömlösa och prognosen när strömmen ska komma tillbaks är i nuläget högst oklar. men i övrigt så var det inte så farligt även om det såklart är obehagligt när fönsterrutorna skallrar och det känns som att hela huset skakar av vindbyarna och man hör en massa konstiga smällar och dunsar och undrar vad det var som nu blåste bort. men allting såg ut att vara helt och på plats i morse, jag tänkte inte på att gå upp och kolla växthuset så det ska väl vara det som har tagit stryk i så fall.
igår eftermiddag, innan stormen tog fart på allvar, så var jag ute och sprang på ett stort fält. i bara shorts och t-shirt och regnet piskade mot huden och leran skvätte upp på benen och jag körde intervaller och kände mig väldigt stark och liksom levande där jag stretade fram helt ensam mot naturkrafterna. det var en fin stund. mer sånt, tack. jag bryr mig faktiskt inte om att jag är långsammast i världen bara jag får uppleva den där känslan av att springa uppför en backe och känna att man har krafter kvar och kan öka och fortsätta istället för att säcka ihop helt. det räcker bra för mig.