jaha, så var ännu en helg till ända och ännu en arbetsvecka tornar upp sig framför mig. jag har fått ett så piss-svårt projekt att jobba med att jag knappt vet i vilken ände jag ska börja. jag började lite i fredags och det kändes lite som att få ett matteprov och inte ha pluggat ordentligt, typ. men ja, det får väl lösa sig. det tråkiga är att jag inte riktigt får loss tid att sitta ner och jobba fokuserat några längre stunder. en kvart här och tjugo minuter där, det blir ju varken hackat eller malet. men det påstås att det snart ska bli lugnare på jobbet. det påstods det förvisso för flera veckor sedan också, men den här gången kanske det stämmer.
igår var det viltspår och det var en av de där gångerna som det faktiskt inte var speciellt roligt. för det första gjorde vädret att spåren blev extremt svåra. när spåren lades på lördagen var det frost. sedan blev det väderomslag, det blev tio grader varmare och ösregnade hela natten. så allt blod och vittring flöt väl mest omkring, för de flesta hundar hade problem. vi lägger ju spår åt varandra och det blir kanske inte alltid perfekta spår, men oftast helt okej ändå. men förutom att det var svårt som det var så fick enligt tränaren så hade "min" spårläggare fått noggranna direktiv om: lätt start, snitsla ordentligt, rita en tydlig karta eftersom du inte ska vara med och gå spåret själv. så vi gav oss iväg med gott mod, men det visade sig att kartan var helt omöjlig att tolka, att starten inte var markerad, att det inte fanns en jävla snitsel någonstans, och slutligen hade spårläggaren uppenbarligen även tänkt att spåret behövde kryddas med lite utmaningar, för det började i helt omöjlig terräng och sedan blev det bara värre. och det är inte schysst mot en hund som fortfarande håller på och lär sig. minsting försökte nog så gott han kunde, men eftersom människorna i hans närhet mest var förvirrade och försökte läsa den obegripliga kartan och fatta om det var här spåret började eller inte så kom han liksom aldrig igång ordentligt, och sen blev det mest ett planlöst irrande där ingen, minsting inkluderad, fattade vad någon höll på med. trist och frustrerande är väl bara förnamnet. det slutade med att vi åkte iväg till ett nytt ställe och minsting fick gå ett gammalt spår som tränaren lagt och därmed visste exakt var det gick någonstans, och det fixade han riktigt bra. det spåret hade legat i 28 timmar, så det får man faktiskt vara mer än nöjd med. sedan var det dags för valpen, han fick ett bra och roligt spår men med lite väl mycket viltstörningar, så riktigt fokuserad var han inte. men nästan alla hundar hade diverse problem med sina spår, vilket dessutom gjorde att tidsschemat sprack rejält redan på förmiddagen. jag hade räknat med att vi skulle vara klara vid tre, men vi var inte färdiga förrän halv sju. då hade jag varit på plats sedan sju på morgonen, och jag kan även nämna att det regnade E.X.A.K.T hela dagen, det var inte ens fem minuters uppehåll någon gång. jag har ett bra regnställ och okej kängor, så jag varken frös eller blev blöt, men allting annat, hundar, selar, linor, väska, campingstol, matsäck, blev ju dyngsurt. dessvärre är mina kängor bra på att stå emot väta men mindre bra att gå längre sträckor i, så idag har jag en saftig vattenblåsa av en femkronas storlek under ena foten. oskönt är väl bara förnamnet, jag som dessutom hade tänkt springa idag, men det får väl bli bli senare i veckan.
på tal om träning. i byn där jag bor finns ju ingenting utom friskis & svettis ett par dagar i veckan, och jag kan väl bara konstatera att det inte riktigt är min grej. jag började träna på ett gym i grannbyn, men det var inte heller optimalt. jag tycker ju lite att om man, jag, betalar 350 spänn i månaden för ett gymkort så vill ju åtminstone jag kunna träna 2-3 gånger i veckan för att känna att jag får valuta för pengarna så att säga. men det blev för jävla stressigt att jämt och ständigt (kändes det som) ha tider att passa och flänga hem och hinna ut med hundarna och sedan hem med dom och hinna äta och så iväg igen och sedan hem och duscha och varva ner och gå och lägga sig. jag hade väl kunnat träna direkt efter jobbet, men nu tycker jag inte att det är kul att bara stå och lyfta lite vikter, jag vill gå på pass och ha någon som säger till mig att LITE TILL, KOM IGEN NU DÅ FÖR HELVETE. och passen är ju inte förrän senare på kvällen och då blir det sådär flängigt och stressigt och, inte att förakta, dyrt att köra. någonstans kände jag väl också att det här att först köra bil 30 minuter dit och sedan 30 minuter hem för att träna i 45 minuter...nja. jag minns fortfarande vilken skön känsla av lättnad det var när jag bestämde mig för att sluta träna där, och jag ångrar det inte det minsta. däremot saknar jag ju själva träningen. nu klarar jag ju, peppar peppar, av löpträning 2 gånger i veckan utan att gå sönder, och det är ju jättebra, men jag vill ha MER, jag suktar efter utmaningar och träningsvärk. nu har jag snokat rätt på ett ställe i en annan grannby. inget flott gym utan typ en idrottsförening som har lite olika pass och som jag dittills bara trott var något friskis & svettisliknande för de marknadsför sig inte direkt som något annat. men så kollade jag på deras schema och det fanns faktiskt någonting varje dag som jag skulle kunna tänka mig att gå på. och det kostar 500 kronor PER TERMIN, så då skulle ju till och med snåla jag kunna tycka att det är okej om man bara tränar en gång i veckan, om jag utöver det löptränar 2 gånger i veckan är det fullt tillräckligt för mitt välbefinnande. så imorgon ska jag dit och kolla om det kan vara nåt. på onsdag har jag massage och det kan kanske vara bra in case of träningsvärk. hoppas, hoppas, hoppas.