alltid måndag

.jag 2013-10-14 08:59 (3 kommentarer)
och så börjar en ny vecka och jag är redan så trött att jag STARKT funderade på att helt enkelt vända och köra hem igen när jag körde till jobbet i morse. gräva ner mig i sängen och stanna där tills... på fredag kanske? eller till nyårsafton, så slipper jag julen också och sen är det slut på 2013 som inte har imponerat sådär jättemycket.

jag är trött. det är för mycket nu. det har varit för mycket för länge. det var Z-såpan och innan den ens var avslutad så var det stressen med att hinna få den nya assistenten flygfärdig innan semestern, det var semestern med sjuka hundar och borrelia och sedan var den slut och tillbaks till jobbet och det har varit en hög arbetsbelastning i evigheter och det är allmänt oroligt, omorganisationer och besparingar och uppsägningar, det går bra för vårt företag men dåligt för koncernen som helhet. jag sitter väl hyfsat säker men ingen är helt säker och för övrigt så kan dom ju lika gärna bestämma sig för att lägga ner hela skiten imorgon, alla går omkring och undrar och gissar och spekulerar och ingen vet. det är frustrerande. och sedan räcker det uppenbarligen med en aldrig så liten äktenskaplig fnurra på tråden så kantrar hela världen. det gjorde den i fredags och ibland, just då åtminstone, undrade jag om det verkligen är värt mödan att ha ett förhållande när man kan såra varandra så mycket som vi kan göra ibland. fast sedan redde vi ut det och allt blev åtminstone någorlunda bra och sedan bättre och slutligen normalt allt eftersom helgen gick. vi åkte till havet, vi gick på bio, vi åt god mat och slappade framför kaminen med böcker och korsord och hade det allmänt fint. vi är liksom så bäst på att vara bra tillsammans, och samtidigt så sämst på att gräla och vara osams.

men så vaknade jag i natt och hade lite uvi-känningar och det räckte ju för att jag skulle rasa ner i ett svart hål och bara JAG ORKAR INTE MER NU. sen vet jag inte hur mycket som var verkliga uvi-känningar och hur mycket som var inbillning för att jag låg och jagade upp mig för att jag kände att jag ORKAR ABSOLUT INTE MED ATT BLI SJUK NU så att allting helt tappade proportionerna, håll tummarna för att det var det sistnämnda för nu känns det, peppar peppar, någorlunda okej igen.

imorgon ska jag på utbildning hela dagen i en annan stad som härifrån är asbökig att ta sig till både med bil och med tåg. men det blir nog tåg ändå även om det tar längre tid, för jag hatar att köra bil i städer där jag inte hittar och jag inte vet var man kan parkera någonstans. på kvällen är det avslutning på minstings agilitykurs och jag hoppas verkligen att jag hinner hem till den, för den vill jag inte missa. på onsdag ska det vara någon jävelrevision i ett ämne som egentligen inte är mitt bord men som ändå har blivit det på något konstigt sätt. så där ska jag vara med, samtidigt som jag på något sätt ska sköta mitt vanliga jobb och helst då även jobba in tisdagen på samma gång, hur nu det ska gå till när jag måste sitta i ett pissmöte hela dagen. jamen kul. men det är ju bara att bita ihop och köra på.

jag läser boken "introvert" och haha, ja, det är ju så sjukt mycket som stämmer in. sen vet jag inte om det är till någon direkt hjälp att det finns andra som är likadana och det känns lite som att begreppet introvert redan har blivit missbrukat, nu ska alla vara det liksom.

och det tornar upp sig nya sociala måsten. vi har blivit bjudna på en 50-årsfest och en 40-årsfest inom loppet av några veckor, båda så pass långt bort att det inkluderar övernattning. mr S är förstås eld och lågor och jag brinner inte alls, inte minsta lilla glödkorn kan jag uppbåda för dessa evenemang. så gissningsvis åker han själv och jag stannar hemma och båda blir förhoppningsvis lika nöjda. sen fyller mr S och hans kompis år, inte på samma dag men snudd på, och det pratas om "en fest" hemma hos oss och då är det ju inte lika lätt att komma undan. och sedan vill mina föräldrar komma och hälsa på "någon helg", MEN DET VILL INTE JAG, och sen är det fan i mig snart jul. N vill att vi firar julen hemma hos dom och det har jag väl ingenting emot, jag funderar nu på att ta tjuren vid hornen och helt enkelt ta kommandot och bjuda dit mina föräldrar också. vi kommer ju ändå inte undan att träffas men på så sätt slipper vi åtminstone att åka till my home town. problemet är att min mamma inte direkt GILLAR när någon annan tar kommandot, hon vill helst bestämma hur allting ska vara. vi får väl se hur det hela förlöper.


men jag är så trött, det känns som att jag skulle kunna sova en vecka. fast det har jag inte tid med.

sodanismo

<3

2013-10-14 09:13:45

Anni

Om man inte kan sjukskriva sej för sånt vet jag inte när man ska göra det! Ta några dagar och vila upp dej, utan dåligt samvete! Det behövs inte så mycket om du gör det nu, lyssna på kroppen i tid bara! Så du inte åker på nåt värre sen av ren utmattning menar jag.

2013-10-15 22:30:46

.jag

@Anni: dessvärre är det ju så att om jag är borta en dag så har jag dubbelt så mycket att göra dag 2, tre gånger så mycket att göra dag 3, osv. det tar evigheter att jobba ikapp och gör att det inte riktigt funkar att ta ledigt och vila upp sig eftersom jag VET att det kommer att vara ett ännu värre helvete när jag kommer tillbaks. då blir det tyvärr enklare att släpa sig till jobbet i zombietillstånd och göra det som måste göras. även om jag med fattar att det inte är det bästa för mig :(

2013-10-16 07:50:14


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.