Veckans tankar.

Det har varit en blandad vecka. Verkligen.
Träningen har gått så där. En bra löprunda i måndags och en kort i tisdags. Men sen har det inte blivit något mer. Gårdagens träningspass ställdes in pga VAB. Och dagens pga tidsbrist. Kanske får jag till en löprunda ikväll när ungarna har somnat. Men jag ska iväg och lämna in kläder till morgondagens klädbytardag. Så det finns några grejer som måste hinnas med.
Jag är livrädd att jag ska tappa gnistan. Jag vet ju hur jag fungerar. Har gjort den här resan så pass många gånger vid det här laget. Målet är att när våren kommer tränar jag fortfarande. Så jag försöker hålla mig fokuserad på det. Låt vara att någon vecka går knackligt, bara jag inte tappar taget.

Dessutom har jag haft 2 dagar av helt okontrollerat svullande. Eftersom jag verkligen har försökt att hitta struktur i mitt sätt att äta, att hitta något jag kan leva med, inte bara en bantningskur som man kör stenhårt, så är kanske inte de två dagarnas svullande som de har kunnat vara förr. Men ändå. Den där hetsen. När hjärnan helt ställer sig in på att det ska ätas socker. Hur det inte går att avleda hjärnan. Hur jag försöker hitta annat att tänka på, men så står jag där i kön på ICA. En lam ursäkt att åka och köpa bröd fick mig att sätta mig i bilen och åka iväg. Och sen när påsen godis finns där med mig i bilen hem. Det nästan hämningslösa proppandet. Fort ska det gå. Som om jag skulle ångra mig. I det läget ångrar jag mig aldrig. Först när påsen är tom kommer ångern. Alltid.

Det är hetsen och begäret som jag värjer mig emot. Det hade väl varit helt ok att någon gång äta en påse godis. Men man kan äta en påse godis och man kan hetsäta en påse godis. Big differense.
Jag hade kunnat säga att det är PMS, eller annat mens/hormonbretingat. Men sen jag satte in hormonspiralen vet jag inte hur mina svägningar, om det finns några, är. Så jag väljer att inte skylla på annat än tillfällig svacka i karaktären.

På lördag firar jag och Sambon 5 år tillsammans. Vi har en hel dag planerad med aktivitet. Bara middagen i slutet hänger väl egentligen ihop med att vi har en årsdag att fira, men ändå. Schemat är fullspäckat med saker från morgon till kvällen.
Och nu är Tusse sjuk. Hög feber. Så frågan är om hela lördagen blir inställd. Jag väljer att inte måla fan på väggen än. Sen är det väl inte hela världen om vår planerade lördag inte blir av. Men det hade varit roligt.