jag känner att jag är ganska dålig på att leva i nuet. jag kanske inte ältar det som varit lika mycket längre, men jag är ständigt igång och nafsar på vad som komma skall. och jag känner att det blir bara ytterligare stressmoment i en tillvaro som är ganska stressig av sig själv utan att det finns så mycket som jag kan göra åt det. alltså måste jag göra något åt det jag kan göra något åt; mig själv.
jag har skitsvårt att varva ner när jag kommer hem efter jobbet och sedan ska iväg igen efter ett tag. jag har även skitsvårt att ta mig för någonting vettigt i såna situationer, det känns liksom inte lönt att börja med någonting eftersom jag ändå måste avbryta om en stund.
igår var väl inget undantag. klockan var fyra. jag hade jobbat, kommit hem, varit ute med hundarna. klockan sex skulle jag iväg på minstings agility. TVÅ JÄVLA TIMMAR, nog borde jag kunna göra något vettigare av det än att rastlöst växla mellan att sitta vid köksbordet och bläddra i en tidning respektive sitta i soffan och spela spel i telefonen, båda grejerna med en känsla av att det här var bara meningslöst tidsfördriv. så jag tvingade mig själv att göra en brasa, bädda ner mig med filt och en deckare i soffan. sedan låg jag och läste, ställde klockan och sov i tjugo minuter, vaknade och läste vidare.
TVÅ JÄVLA TIMMAR. det var så himla skönt, och även om det tog emot lite att masa sig upp ur den härliga värmen och ge sig ut i regnet så åkte jag ändå till agilityn och var pigg och fylld av energi istället för att vara trött och stressad. så, note to self: TVÅ JÄVLA TIMMAR är ganska lång tid som man hinner göra en hel del bra grejer på. detta måste jag alltså bli bättre på.