Helgen blev precis så härlig som jag tänkt mig. Vädret var inte strålande men helt okej och perfekt för att springa fort i. Familjen var mysig och glad, både boendena var bra och jag åt en massa goda frukostar, middagar och luncher. Jag och S kunde ligga och bara slöa i hotellsängen flera timmar, käka lösgodis och kolla på Archer utan att bekymra oss över våra jobb och liv och med den där behagliga nöjdhetskänslan i kroppen efter väl uträttat värv.
Värvet vi uträttat var Lidingö 15, S på en mer modest tid av jogg och promenad, jag som en virvelvind. Eller alltså jag vet att min tid (1.23) inte är den mest fantastiska men jag hatar vanligtvis att springa lopp och jag hatar vanligtvis att springa fort för jag kan det inte, men det här loppet var 12 km ren njutning (och typ 3 km smärtsam plåga men 3 km tar bara en kvart att springa så njutningen vann).
Jag sprang om folk hela tiden, kände mig oändligt stark i benen och andningen, skuttade upp för alla uppförsbackar (utom en) med siktet inställd på toppen istället för ner i marken, slappnade av i armarna på väg utför och lyssnade på en bra blandning av mina favoritlåtar. Aldrig har en timme och tjugo minuter gått så fort samtidigt som jag rört på mig.
Vi får se om jag gör om det nästa år, just nu vill jag (fortfarande, tre dagar senare) bara mysa åt hur nöjd jag är med min starka, vackra kropp. GO KROPPEN!
(som idag är extra trött i ländryggen efter gårdagens marklyft, men jag lyfte två stycken treor på 80 kg så GO KROPPEN IGEN)