Lite träningssnack.

Det är en sån där dag idag. Jag orkar inte riktigt. Känner inget sug att jobba, trots att jag sitter här. Har några viktiga möten idag, men känner mig verkligen inte manad. Igår var det tvärtom. Full av engergi. Jätteroligt att jobba.
Igår sprang jag för första gången (den här träningssvängen i alla fall) alla 5 kilometer på löpbandet. Dessutom har jag ökat hastigheten på ”lunket”.
Jag har börjat träna. Målet är att träna 3 pass under vardagarna. Dels för att inte lägga en massa måste på helgen och del om jag skulle få lusten på helgen så blir det en träning till. Hittills har det gått rätt så bra. Jag har nog tränat 3 gånger i veckan sen jag började, även om jag inte alltid har lyckats lägga dem alla på veckodagar. Jag varierar träningen mellan pass, styrketräning och kondidtion. Nu består kondidtionen mest av löpträning. Jag springer på löpband på gymmet och så har jag en löprunda hemma på 4km. Den ska jag utöka till 5 nästa gång jag ger mig ut.

Jag är en typsik periodare. Jag kan träna i perioder och bitvis riktigt bra. Men så händer något som gör att jag tappar frekvensen och vips har jag slutat träna. Och då slutar jag helt. Nu har jag haft ett superlångt uppehåll. Jag har inte orkat. Trots att jag vet att träning är det bästa botemedlet mot just orkeslöshet. När jag skulle börja nya tjänsten var det dealen jag hade med mig själv. Den nya tjänsten skulle innebära lite mer frihet och den skulle utnyttjas till att få igång träningen. Under veckrona som har gått har jag inte bara hållt mitt löfte till mig själv, det har varit precis vad hjärnan behöver för att orka ta emot all ny information ett nytt jobb innebär.

Men jag är lite rädd också. Att så fort det blir kyligt på riktigt så tappar jag stinget. Det blir svårare att ta sig ut och springa hemma. Våra vägar där hemma i kombination med det totala mörkret gör att jag inte riktigt gillar att springa där. Än mindre när det kan finnas isfläckar jag inte ser. Det är därför jag fokuserar min träning på löpbandet. Där kan jag aldrig skylla på vädret. Regn, rusk och kyla. Inget är en ursäkt att slippa undan.
Drömmen är att klara sig genom vintern utan att tappa suget. Och när våren kommer känna en sån där riktig längtan att få ge sig ut och springa.

Jag har mål också. Drömmen kan väl i och för sig vara ett mål. Men jag behöver mätbara mål. Delmål. Dels för jag en räkneövning vad ett träningspass på gymmet kostar mig. För varje tillfälle jag är där för jag in det i ett litet excell-tabell och så minskar kostnaden per pass. Jag gjorde det för flera år sen när jag hade köpte mig ett SATS kort. Vi pratade på jobbet om att det kunde ju bli så jäkla dyrt om man inte utnyttjade det ordentligt. Så vi var några som tävlade om vem som fick det ”billigaste” passet.
Att se vad det kostar var faktiskt inte en så himla dålig motivator. Funkar på mig.
Sen har jag några fler små delmål som är fullt mätbara. Men jag har lovat mig att jag inte ska trassla in mig i att mäta snitthastigheter eller lägga stor vikt på att öka tempot. För det tar död på glädjen för mig. Jag vill ha instant results, och tappar all motivation när inte det händer. Dessutom har jag extremt svårt att pusha mig själv att ta i lite hårdare. Ta i lite längre går bättre. Och någon tränare som tänker stå och skrika ”Bättre kan du, kom igen, ta i!” det lär jag ju knappast ha.
Det går att mäta andra tider. Frekvens och längd. Där kommer mitt fokus vara.

Går i tankarna om jag ska anmäla mig till ett 10km lopp i vår. Finns ju några att välja mellan. Men väntar lite. Vill se att vintern kommer utan att träningsandan tvärdör. Jag är inte personen som får ökad motivation bara för att jag anmält mig till ett lopp. Yttre krav funkar inte på mig.
Ja, ja. Ett långt utlägg för att egentligen säga att jag är väldigt glad och det känns roligt att jag sprungit 5 kilometer, om än på löpand, non stop. Imorgon blir det utomhuslöpning hemma när ungarna har somnat.


Hej så länge