Ett skinande hem

Jazzie 2013-09-25 09:32 (2 kommentarer)
Vi hade städerska hemma hos oss för första gången igår.
Vilken känsla att komma hem till det rent hus! Vi har pratat om det länge, Sambon och jag. Redan när vi bodde i lägenhet pratade vi om det. Men då bestämde vi att det var lite onödigt när vi bara bodde i en tvåa. Sen pratade vi om det när vi flyttade till hus. Men då var ju en av oss hemma. När en är hemma klarar man väl av att hålla skiten borta själv?
Sen började vi båda jobba, men då var jag redan gravid med nästa. Och så har det varit. Tills nu.

Jag kan ju inte påstå att vi har städat ihjäl oss. Men det beror ju helt enkelt på att vi skiter i det. Vi lever i dammet och röran. Vi har dåliga rutiner som gör att vi städar med jämna mellanrum. Det blir mest att man avhjälper det värsta. Sen, gärna i samband med att vi ska bjuda till kalas eller liknande, tar vi ett krafttag och gör det lite mer ordentligt. Det i sin tur gör att det känns as-jobbigt att bjuda på kalas.

Jag har inte tänkt så mycket på det. Jag störs inte så mycket av att vi inte har det städat i hörnen. Men när jag kom hem till ett skinande hem igår så märkte jag ändå en tydlig skilnad. Även om jag inte tänker på det ostädade i vår vardag så finns det mer energi i ett städat och upplockat hem. Med stora rena ytor går det lättare att andas.
Jag tror det här blir ett återkommande inslag i vårt liv.

tori

Vi har också pratar om det där länge. Vi är så jävla lata så det blir ju bara slarvstädat. Men så länge en är hemma lär vi vara för snåla. Och sen kommer vi till samvetsfrågan om jag vill att mina/mitt barn ska vara van vid att någon annan kommer hem och städar hos oss? Jag har ju liksom lärt mig hur man städar av min mamma osv. Ah jag vet inte. Men jag vill också komma hem till skinande rent hem, är uppenbarligen inte kapabel till det själv (särskilt inte nu när jag mest sitter fast vid bebis).

2013-09-28 15:45:43

Jazzie

Vi bedömde också att så länge en av oss var hemma så kunde/borde vi kunna själva hålla ställningen. Men nu jobbar vi båda och ungarna går långa dagar på dagis.
Samvetsfrågan är för min del alldeles för långt fram i framtiden. Innan mina barn ska lära sig att dammsuga, damma och torka golv så har de mycket annat i städväg att lära sig. Sånt som inte vår städerska tar hand om. Som att städa undan sina egna leksaker. Lägga sin smutsiga tvätt i tvättkorgen. Bädda sina sängar. Plocka ur diskmaskinen. Ja, jag kan göra en lång lista som räcker långt upp i åldern innan jag kommer in på saker som grovstädning. Och just nu är det fullt tillräckligt att få Grodan att vara hem och plocka ihop sina egna leksaker

2013-09-29 22:33:20


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte