men hjälp vad trött jag är. det vet jag att jag tänkte förra torsdagen också, och då bestämde jag mig för att bara åka hem, gå ut med hundarna, städa och sedan gå och lägga mig oavsett vad klockan var. så blev det väl inte riktigt och så kommer det inte att bli idag heller. förutom hundarna och städningen så ska även räkningar betalas och jag måste fixa lite med mat och grejer till lördagens tillställning, som jag vid det här laget är så jävla trött på redan den ens har varit. dessutom har jag fått tid för spårläggning så sent som klockan 15.00 på lördagen, vilket gör att jag i bästa fall är hemma kl 18.30, och eftersom en del av gästerna ska åka med sista bussen som går typ vid 22 så blir det...ganska tight ifråga om att vara social. om jag ska vara ärlig så gör det inte mig ett dugg, de flesta som kommer är mr S' kompisar och jag har väl ingenting emot dom, men för mig kvittar det liksom om jag träffar dom eller ej. det gör ingen skada, men känns inte direkt som att det tillför någonting heller. men nu har jag ju bjudit P och hans fru, och de känner inga av de andra och har bara träffat mr S en enda gång. så det känns väl som att jag borde vara hemma när de kommer och liksom ta hand om dom lite. nu känner jag ju inte P:s fru HELLER, har bara träffat henne som hastigast och det var väl inte så att det superklickade direkt. det kan det väl säkert göra, men jag önskar verkligen att jag var en sån som bara kunde glida genom såna här grejer och tycka det var kul och stimulerande, jag tycker bara det känns jobbigt.
jobbigt är också att spårträningen är klockan 8 på söndag morgon, vilket innebär att jag måste åka hemifrån klockan 7, vilket innebär att jag inte ens kan slipa av mina sociala ofärdigheter med lite vin på lördagskvällen. eller kan och kan. jag vet inte, tydligen är det lite olika hur man ser på det där. "kör ni aldrig bil på ett glas vin?", frågade min svägerska i somras när vi var ute och åt och jag och mr S diskuterade vem som skulle få ta ett glas vin till maten och vem som inte skulle få det, och vi skakade samfällt på huvudena. det är nog vårt största NO-NO, även om det bara är "en öl" eller "ett glas vin" för si och så många timmar sedan, det känns så himla dumt och onödigt att chansa. så känner jag/vi, men när jag har diskuterat det med folk verkar många ha en väldigt avslappnad attityd till det här med alkohol och bilkörning. "en starköl kan man ju köra på", eller "det är ingen fara efter bara ett glas vin", givet att det har gått "ett tag", typ en eller två timmar. för mig är det i alla fall helt otänkbart, men jag är kanske överdrivet nitisk, vad vet jag.
nu har jag hur som helst mailat och frågat om jag kan få komma lite tidigare och lägga spår på lördagen, och när jag vet om jag får det så kan det här lilla planeringståget tuffa vidare. igår pratade jag med N, vi pratade om tv-serien "bron" och konstaterade att vi nog har blivit lite asperger-tillvanda, vi tycker inte att karaktären saga norén är speciellt udda eller konstig. "hon pratar ju EXAKT som L gör", sa N och det är sant. och sen undrar jag om det kanske är det som påverkat mig, att jag vill ha allting så uppstyrt och strukturerat hela tiden för att det blev bäst för L och för att allting fick så stora konsekvenser när det inte blev bra för L, eller om jag har varit sån här hela tiden. men då måste man ju försöka komma ihåg hurdan man var som person förr men näe, det har jag verkligen ingen lust med. nu ska jag först ro detta i land.