med hemlängtan på tåg

Vi sitter på tåget på väg hem. Och det ska bli så skönt att komma hem till vårt igen, där allt fungerar smidigt och jag inte behöver vara på helspänn. Jag vill ju hälsa på min familj, det är viktigt att göra de resorna då och då, men jag blir utmattad efteråt och känner ofta irritation och hemlängtan under tiden. Det är ett sånt himla projekt, sånt pusslande för att få plats, i såväl lägenhet som bil. Så emotionellt krävande att få ihop umgänge med både pappa och mamma utan konflikter/trampande på tår. Sist löste vi boendefrågan med hotell men det blev dels dyrt och dels ännu svårare att få ihop det sociala. Och jag tänker att vi ska ju såklart aldrig separera utan älska varann resten av livet etc men blir det ofrånkomligt så ska jag tänka på att även vuxna barn vill känna sig välkomna hos sina föräldrar.