Känner mig ovanligt pigg och munter för september? I och för sig är september på många sätt min favoritmånad, men det är också börja-jobba-månaden och det brukar träffa som ett klubbslag i huvudet här någonstans. Men än har jag ingen rättning och då finns det oceaner av tid att träna, laga god mat, ta lite sovmorgon, kolla tv-serier och slösurfa. Det kommer förändras snart men ändå, det känns gott.
Idag tvingades jag till sovmorgon eftersom mitt konto var nästan tomt när jag skulle ladda mitt åk-kort igårkväll (wops) och jag fick vänta på öppettider i kiosken. Sen var tågen sena och blabla, så jag kommer att komma två timmar för sent till jobbet. Wops två.
För tillfället är jag rätt irriterad på min chef, som lägger arbetsuppgifter på mig av gammal vana trots att de inte ingår i mitt jobb. För några år sedan slickade jag glatt i mig allt sånt och arbetade ungefär 50 % utöver både kapacitet, lön och arbetstid men jag gör inte det längre och det har nog inte gått fram till hen än.
Det har också börjat skära sig med en av mina tidigare favoritkollegor och igår sa hen ganska rätt ut att hen tycker att jag är för slapp och snäll? Vilket till 99 % handlar om att hen är för hård och tuff och till 1 % handlar om att jag ÄR snäll och "slapp" på ett sätt som passar mig. För andra gången på kort tid blev jag så chockad att jag inte hittade något att säga emot, men jag får nog återkomma till det med henom.
Igår körde jag ett tufft pass med löpning (som jag vanligtvis hatar) och lyfte mig själv + 11 kg i marklyft med plats för mer. Det tycker jag är lite coolt. Eftersom planen är att gå ner ungefär 5 kg i vikt inser jag att jag inte kommer ta mitt max från sommaren igen på ett tag och kanske inte slå några högre PB:n där på länge. Men det känns det värt för att bli lite snabbare i löpning och själv-lyft.
Wey, tåget rullar in. End rant.