Alla tänkande, ältande människor har kanske någon gång tänkt att det vore så mycket enklare om man inte tänkte och ältade så mycket? Tänk (hehe) om jag inte var en person som lyssnade på musik av nostalgiska skäl, bara för att det ska sticka lite i själen? Tänk om jag lyssnade på musik för att den var käck och glad och fick mig att dansa lite medan jag diskade.
Tänk om jag inte hade spellistor som hette 2000-talet & sorgen och Nu är det höstgråt och Love sucks. Om jag kunde låta bli att dra in mina andetag lite för djupt lite för nära fel människor, om jag kunde sluta fb-chatta på fyllan, om jag inte skrev ner citat och sparade på olika platser på datorn.
en lukt som luktar som en rygg jag rört vid
saker som tar slut
hjärtat ryggen nacken böjd
näven som har slagit mig i pannan
hälen som är av akillessorten
Skulle det vara lättare då, eller bara tråkigare? Att få ihop söndagskväll och onsdagsmorgon, få dem att gå. Utföra arbete och sova gott om natten.
Allt detta lyssnade och ältande och grävande är bara en form av odefinierad olycklig kärlek (i ingen speciell) i brist på bättre sysselsättning. Förälskelser på jobbet är bara till för att få upp mig ur sängen en seg måndag, längtan tillbaka är bara otålighet över att inte komma framåt.
Men köttet är svagt. Har jag hört.