igår lämnade jag bilen på verkstad och tog därför bussen till jobbet idag. varje gång jag tar bussen till jobbet så tänker jag att jag borde göra det lite oftare, det är ju himla soft att sitta där och halvsova i tystnaden och morgondunklet på första bussen in till stan. fast eftersom första bussen inte går förrän ungefär samtidigt när jag börjar jobba i vanliga fall så funkar det inget vidare i praktiken. visst skulle jag väl kunna ändra mina arbetstider, men jag får gå upp lika tidigt som vanligt för att komma hem två timmar senare i slutändan, och det är det faktiskt inte värt. förlåt miljön, förlåt plånboken, men så är det.
ikväll är det agilityträning, och det ska bli kul. ska jag vara helt ärlig är väl kursen bara sådär, alla är trevliga men det är rätt så rörigt och ostrukturerat och vissa får jättemycket hjälp och andra nästan ingen hjälp alls. nu handlar det väl inte direkt om att jag i första hand behöver HJÄLP, men det är lite tråkigt att bara hålla på och träna för sig själv hela tiden, då kan jag ju lika gärna hålla på hemma i trädgården liksom. men men, alla är trevliga, minsting har kul och det är inte långt att åka. det får väl överväga.
och så har ju mitt älskade viltspår dragit igång igen. i minstings grupp verkar vi vara ett jättekul gäng, men i valpens grupp har det tyvärr hamnat en riktig ärkemupp. vet inte om personen ifråga har någon psykisk sjukdom eller diagnos, i såna fall är det väl elakt att säga ärkemupp, men h*n betedde sig i alla fall som en sån. bara för att det inte går bra för ens hund behöver man ju liksom inte skälla ut den som lagt spåret. och bara för detaljer av det spåret man själv lagt får befogad kritik så behöver man ju inte få utbrott och börja lipa och ha sig. tyvärr var det jag som levererade den befogade kritiken, och då sa jag ändå bara att *det här* kunde ha varit lite bättre, men att resten av spåret var jättebra och roligt. men nä, då blev det ett himla liv på ärkemuppen. sånt är ju lite trist, hoppas h*n är en sån som ger upp vid minsta motgång och inte kommer fler gånger.
annars längtar jag mycket till helgen. till ledighet, att få umgås med mr S, gå och lägga oss samtidigt, vakna samtidigt. nu är det antingen så att jag är dödstrött efter att ha varit iväg en hel dag och stupar i säng tidigt, alternativt måste gå och lägga mig tidigt för att jag ska upp tidigt nästa dag, så våra dygnsrytmer är helt i ofas. nu ska jag i och för sig tävla på söndag, men det är inte särskilt långt hemifrån och börjar inte förrän klockan tio. och på fredag är det massage och på lördag: INGENTING. som jag längtar efter ingenting.