jo, men jag stretar väl på, i det som är den sista officiella veckan av högsäsongen. fast det är fortfarande väldigt mycket att göra, och det lär inte bli mindre bara för att man vänder blad i kalendern. men det är bara att bita ihop och kämpa. jag gillar ju mitt jobb, men ibland önskar jag att det inte vore så... fysiskt . nästan vad man än ska göra innefattar en liten promenad, allting är så utspritt liksom, och det är mycket med saker som ska hämtas och flyttas och folk som inte svarar i telefon men som man måste få tag på och som man måste gå runt och leta efter. och grejer som kommit som ska tas prover på och aldrig att de som lossar kan följa något slags SYSTEM var de sätter grejerna, man får alltid trava omkring och leta i vartenda lager, och naturligtvis är det alltid på sista stället man letar på som grejerna finns. men visst är det skönt att ha ett rörligt jobb, visst skulle jag bli tokig av att bara sitta vid ett skrivbord åtta timmar om dagen. men ibland längtar jag sjukt mycket efter att bara få hålla på med lite pappersarbete och få vila benen lite.
ikväll ska jag på träff inför viltspårningen som börjar i helgen, och det verkar som att flera av minstings kullsyskon har hamnat på samma kurs. kul, för de är trevliga, ägarna alltså. ja, hundarna med förstås, och så är det ju roligt att följa en kull, eller delar av den, och se hur den utvecklas.
sen en löjlig sak. jag var och tävlade med minsting i helgen och det gick bra, så jag tog en bild och mailade den till hans uppfödare, för det har de uttryckligen sagt att de vill att man gör så fort man gjort något som är meriterande eller bara kul i största allmänhet. och så fick jag inget svar, och min första tanke var att "nä, de tyckte väl inte det var något med det då" (löjlighet #1). fast de brukar alltid svara, så jag tänkte att det kanske var jag som schabblat till det när jag skulle maila med telefonen, och det var det nog för när jag gick in på "skickade mail" på datorn så fanns det inte där, och det ska det ju eftersom mailkontot är synkat mellan dator och telefon. och då tänkte jag att jag skulle maila igen, men så gjorde jag inte det för OM de nu hade fått mailet men inte tyckt att det var något att hänga i julgranen (löjlighet #1) så verkade det ju bara väldigt skrytsamt att maila igen (löjlighet #2) och de skulle säkert tycka att jag var en dryg och efterhängsen jävel (löjlighet #3).
att tänka på:
1. om folk säger sig vara intresserade av vad man gör, men inte är det utan bara låtsas vara det av ren artighet så är det väl mest deras problem och inte mitt. eller?
2. om man har tävlat och blivit bedömd av en utbildad och opartisk domare och det har gått bra så är det väl inte precis att betrakta som skryt att man berättar det för folk som säger sig vara intresserade av vad man gör. eller?
3. MEN STICK OCH BRINN DÅ, JANTEJÄVEL.
ja. det är lite sånt som jag går omkring och tänker på idag, bland annat.