måndag morgon och det har varit en jobbig och intensiv helg. bitvis rolig, bitvis mindre rolig på grund av det här, och innan jag börjar så vill jag på förekommen anledning och för att ge en mer NYANSERAD bild av mitt liv poängtera att min man har många goda sidor som jag uppskattar, men jag har inte något behov av att tvångsmässigt redovisa hur bra och rosafluffigt allting är hela tiden. facebook är fullt av sånt, jag behöver inte. han har, utöver de sidor jag uppskattar och älskar, sidor jag uppskattar och älskar något mindre, och jag är medveten om att det omvända också gäller. vi jobbar på att hantera detta, men ibland blir det bara TOO MUCH för någon av oss och då ryker vi ihop. och sen blir vi sams igen och är sams LÄNGE, men just nu är vi inte det och detta är min ventil där min ilska och frustration för stunden pyser ut. okej?
så här var det i alla fall. i torsdags skulle vi städa. eftersom vi har ganska olika uppfattning om hur och när detta ska utföras så har vi noggrant definierat begreppet "städa" och vad som ingår och vem som gör vad och när det ska göras. allt är supertydligt och det finns absolut inga utrymmen för missförstånd kring vem som förväntar sig vad, och det fungerar vanligtvis alldeles utmärkt. i torsdags skulle mr S göra någonting efter jobbet och frågade om det var okej att han städade sina bitar på fredagen istället. ja, det var det ju. sen blev det fredag och då kom han hem sent från jobbet och då orkade han inte. nähä, okej då, fast något mindre okej än dagen innan, men jag skulle ändå gå och lägga mig tidigt för jag skulle upp ännu tidigare på lördagen och åka iväg och vara på mässa hela dagen, så jag skulle ju inte lida så mycket av att det var ostädat, tänkte jag väl mig. så jag gick och lade mig, somnade, blev väckt av att mr S stod och dividerade med en kompis i telefon precis utanför sovrumsdörren, jamenvadFAAAAN liksom. det hör väl egentligen inte hit, men nu är jag allmänt sur så jag får häva ur mig detta också. ja, hur som helst, jag gick upp i ottan, for iväg på mässa, släpade och bar tunga grejer MILTALS, kändes det som, för det går inte att köra bil in på själva mässområdet utan allting måste släpas från parkering till monter och det är skitlångt. sedan stod jag i montern i tio timmar i stekande sol, plus att jag hade uppvisningar med valpen, plus att jag varit social och trevlig och styrt och ställt och råddat inför söndagen då jag inte skulle vara där. i det skicket kom jag alltså hem på kvällen OCH DÅ VAR DET VÄL FÖR FAN FORTFARANDE INTE STÄDAT. för vi hade pratat om att han skulle passa på och måla ett par fönster eftersom det skulle vara fint väder. och det hade han visserligen gjort, men det kan ju omöjligt ha tagit exakt HELA JÄVLA DAGEN, och sen tycker väl jag att innan man börjar med sånt man bestämt att man ska göra så får man väl först beta av sånt som man också bestämt att man ska göra men skjutit upp.
jaha, så då blev jag sur, med all rätta tyckte jag men inte han, så han blev sur för att jag var sur, för det här med hans prokrastinerande är ett känsligt ämne och man får liksom väga orden på guldvåg, men nu var jag så trött att jag bara fräste att han kunde väl för fan ha städat som varit hemma hela dagen. och tja, det finns säkert folk som tänker om sin partner att "oj, hon är nog trött och lite överkänslig, här får man kanske ta det lite varligt", och eventuellt bemött ett fräsande med ett "oj, det har jag helt glömt, men jag ska fixa det" eller liknande, men sån är ju inte mr S. utan han blev ju förstås skitsur och fräste tillbaks att han hade ju för fan målat fönster för det "hade vi ju bestämt" att han skulle göra. och då undrade jag när fan han egentligen hade tänkt städa, för vi skulle vara iväg hela söndagen. jag skulle springa ett lopp i den närmaste större staden på förmiddagen, sen skulle vi tillsammans åka till mässan på hemvägen och hjälpas åt att plocka ihop grejerna och köra hem dom på eftermiddagen. så jag frågade (snäsigt) hur hans upplägg för städningen den här veckan egentligen var, eftersom vi skulle vara borta hela söndagen, och då snäste han tillbaks att han kunde minsann stanna hemma och städa om det skulle vara på det viset. JAMEN GÖR DET DÅ, röt jag och gick och lämnade matbordet med min orörda middagstallrik och gick och lade mig i vredesmod.
vaknade på morgonen och mådde SÅ JÄVLA DÅLIGT. jag har ju en nackskada och ska inte bära tunga grejer. lyfta går bra, men den här statiska belastningen som uppstår när man bär straffar sig alltid. nack- och axelmusklerna var som spända fiolsträngar och ömmade så jag knappt kunde lägga handen på dom, och det var väl det lilla problemet. det stora problemet var att det kändes som att huvudet höll på att sprängas så fort jag rörde mig. det dunkade så jag mådde illa, jaha vilken kul dag det här skulle bli då. fick ner lite frukost, men ingen hade handlat så det fanns nästan ingen yoghurt (och ja, även om huvudvärken inte var mr S' fel så tänkte jag ändå ganska många och elaka tankar om den som "bara varit hemma" men som inte kunde masa sig ner till konsum ens en gång) så jag fick trycka i mig ett par mackor och en dubbel treo. jag hade i alla fall sinnesnärvaro nog att ta med ett par mackor, för jag vet ju att treo får mitt blodsocker att åka expresshiss ända ner i helvetet.
jaha, jag åkte iväg och fan vad jag hatar att köra bil i större städer när jag inte hittar, men nu har jag ju en telefon med gps-funktion så det skulle jag väl fixa. det var bara det att just idag ville den inte hitta några koordinater. då stannade jag på en parkeringsplats utmed vägen och lipade en stund bakom solglasögonen. för att jag var så trött, så besviken och för att jag hade så JÄVLA ont i huvudet. och mitt i detta kom jag på att mr S några dagar tidigare sagt att "jag tror jag ska åka och hämta F vid flygplatsen och köra hem henne". F är en kompis till en av mr S' kompisar, eller F och mr S är väl också kompisar nuförtiden, hur som helst så har hon varit i usa över sommaren men ska komma till sverige om ett par veckor och tydligen var det ingen som kunde möta henne vid flyget och köra henne och hennes bagage hem, så det var väl snällt av mr S. men när jag satt på den där jävla parkeringen och ont-i-huvudet-lipade över borttappade gps-koordinater så tänkte jag surt och missunnsamt och svartsjukt att det minsann går bra att åka tio mil enkel resa för att möta någon 22-årig jävla blondin och skjutsa henne till vägs ände, DET KAN MAN GÖRA, men inte hjälpa sin egen jävla fru fast man har lovat.
jaha, men jag fick väl ta mig samman, för det kommer ju liksom ingen och hämtar MIG någonstans. så jag fick googla fram någon slags vägbeskrivning och försökte memorera den och körde sedan vidare. kom fram till staden, körde fel, körde runt lite på måfå och höll på att börja gråta igen, men till sist hamnade jag rätt. startanmälde, fixade med nummerlapp och tidtagningschip, åt mina mackor, startade, tog mig runt banan.
den ursprungliga planen hade varit att jag skulle springa, sedan skulle vi åka till en restaurang som en som mr S känner äger och äta lunch, alternativt gå och fika någonstans och sedan äta gratislunch på mässan. inget av detta blev av, för efter loppet var jag helt svag så jag bestämde mig för att stanna på första bästa snabbmatsställe. dom brukar ju ligga som pärlband utmed motorvägarna, men nu fanns det helt plötsligt INGENTING. fick köra till grannstaden och trixa mig in i jävla CENTRUM, som tur var så var det ganska folk- och biltomt. jaha, sen var det bara att åka vidare till mässhelvetet och börja bära grejer. nu kom jag så sent på dagen att de enda lediga parkeringsplatserna var i utkanten av det gigantiska parkeringsområdet. den värsta huvudvärken hade släppt innan loppet, men att trava fram och tillbaks på ett enormt fält i stekande solsken och släpa på tunga grejer var väl kanske inte direkt vad jag ÖNSKADE. vet inte hur långt det var, men det tog nästan 40 minuter att gå från bilen till montern och tillbaks. som tur var fick jag hjälp så jag i alla fall bara behövde traska denna sträcka två gånger. på lördagsmorgonen när jag var själv fick jag gå fyra gånger fram och tillbaks, men då stod jag i och för sig betydligt närmare entrén.
jaha, så åkte jag hem då. och det var ju förvisso städat när jag kom hem, men jag hade liksom passerat det stadium när jag kunde uppskatta sånt. nu var jag bara sur, trött, varm, genomsvettig och hade ont nästan överallt. och ja, jag vet att det är enormt barnsligt att komma hem och bara svepa in och inte säga hej och låtsas som att den andre är luft. jag vet att det är omoget och inte alls konstruktivt men jag orkade inte. och den andre i sammanhanget betedde sig för all del exakt likadant, så han var väl inte ett dugg bättre han.
så där är vi nu. tjurar på varsitt håll, och jag håller på att i huvudet göra upp plan B för nästa helg. för tanken var att vi skulle hjälpa L att flytta på fredagen, sedan är det aktivitetsdag med rasklubben på lördagen och där är det tänkt att jag ska hålla lite prova-på-övningar och då hade jag behövt hans hjälp att ta hand om valpen och minsting under tiden som jag fixar med det praktiska kring det. men FÖR ALL DEL, L har inte så mycket grejer, han och jag kan väl flytta själva och jag får väl ta med en bur till aktivitetsdagen. SÅ FIXAR DET SIG SÄKERT och han kan väl lägga sin värdefulla jävla tid på att åka och hämta någon jävla 22-årig blondin istället då om det är nu är vad han prioriterar.
i helgen tänkte jag att nu jävlar ska jag köpa lite bra kläder på mässan. jag köper nästan aldrig kläder, och framför allt inga dyra, men nu tänkte jag att nu ska jag fan UNNA MIG. men istället åkte jag hem till min dotter idag och gav henne 2500 kronor till en fjällrävenjacka som jag vet att hon vill ha. jag antar att jag hade något slags behov av att känna mig omtyckt eller så.