jobb, jobb, jobb. om ett par veckor ska högsäsongen enligt prognos vara över, och det ska bli skönt även om jag inte gillar den där övergångsperioden mellan högsäsong och lågsäsong, det känns ibland som den jobbigaste tiden på hela året. som om hjärnan inte fattar att den ska varva ner och börja fokusera på annat. hösten känns full av läbbiga revisioner och myndighetsinspektioner, så fokus lär behövas.
i övrigt så tänker jag en del på pengar. jag tycker ju att vi har en ganska skaplig ekonomi. jag har en okej lön, mr S tjänar väl sådär. men tillsammans blir det ju ändå en skaplig slant, med mina mått mätt åtminstone. men då inbillar jag mig att vår ekonomi är stabil och bra på grund av att vi bor billigt, vårt huslån är mindre än en halv miljon, och vi åker aldrig på utlandssemestrar på somrarna och skidresor på vintrarna, vi har inga dyra bilar, går nästan aldrig ut och äter, köper väldigt sällan nya kläder, har alltid matlåda på jobbet och så vidare. det är inte någon medveten snålkampanj och det känns inte som att vi måste försaka något av livets goda, vi är väl sparsamma av naturen på nåt sätt. och då inbillar jag mig att det är det som gör att vår ekonomi är hyfsad och stabil.
men så hör man om folk som lever precis tvärtom. som bor i hus som man vet har kostat flera miljoner, som köper designmöbler och inreder och har sig, som bygger pool, kör runt i nya bilar, åker utomlands flera gånger per år. äter lunch ute nästan varje dag, går ut och äter på restaurang flera gånger i månaden, köper nya kläder var och varannan vecka, och då är det ju inte precis reakorgen på h&m, inbillar jag mig. nu menar jag inte detta som någon slags kritik, var och en får ju göra som den vill med sina pengar. och jag är inte avundsjuk heller, jag är inte intresserad av att shoppa och resa och inreda med designmöbler.
men jag undrar lite. om vår ekonomi känns okej med en hyfsad och en ganska dålig lön och jag tror att det beror på att vi lever billigt, vad i helvete tjänar de som kan leva mer utsvävande? det måste ju röra sig om astronomiska summor i lönekuverten. eller så är alltihop bara lyxfälle-luftslott och så är det banken som äger alltihop och sitter folk där och slevar in nudlar och euroshopperketchup med sina georg jensen-bestick. man vet så lite. häromdagen satt folk i fikarummet och pratade helt ogenerat om var de hade sina dildos någonstans (ja, när de inte användes alltså), men det går liksom inte att fråga om folks ekonomi eller hur mycket de tjänar utan att det blir väldigt spänd och konstig stämning. så jag får väl fortsätta att sväva i ovisshet kring detta, antar jag.