en av många saker jag gillar med mitt jobb är att jag jobbar så mycket för mig själv; på min avdelning är det bara jag även om jag rent fysiskt delar lokaler med andra. det är förstås en nackdel ibland, mest när det kör ihop sig eller när jag vill vara ledig. under högsäsong har jag ju en assistent som avlastar, men resten av året får jag klara mig själv. och det är inte jättekul att vara ledig en dag och veta att saker bara samlas på hög och man har dubbelt så mycket att göra nästa dag, det förtar liksom lite poängen med att vara ledig tycker jag.
men i övrigt så trivs jag förträffligt med att jobba för mig själv. det här är väl kanske inget jag skulle skriva i mitt cv, men ska jag vara ärlig så är jag nog ingen vidare lagspelare. jag gillar inte när jobb påminner om grupparbete, bäst är när man bara lite snabbt bestämmer vem som gör vad och sedan jobbar var och en vidare på egen hand. jag blir extremt rastlös av möten där folk bara mal på helt abstrakt i evigheter och det inte känns som att det händer någonting, det känns så extremt ineffektivt.
så därför (bland mycket annat) gillar jag mitt jobb. jag känner det extra tydligt nu när min assistent jobbar sin sista vecka, hur SKÖNT det ska bli sen att få jobba helt själv. även om det blir stressigare och svårare att planera. men ändå: slippa ta hänsyn till någon annan (mer än dom jag delar lokaler med). slippa PRATA med någon annan om jobbet hela tiden. slippa tänka på att hålla någon annan informerad och uppdaterad så fort det händer någonting.
ska ha en utvärdering tillsammans med assistenten imorgon. på det hela taget får man väl faktiskt säga att det har fungerat ok. vi klickar inte, det gör vi inte. hon har en extremt tråkig attityd, det här att allting är jobbigt och svårt. hon suckar och pustar rent fysiskt JÄMT. hon har svårt att ta till sig instruktioner och svårt att lyssna tills man har pratat till punkt. det är saker som stör mig. men hon kommer i tid och hon sitter inte och surfar bort timmarna utan är verkligen igång och jobbar hela dagen. även om vissa grejer skulle gå dubbelt så fort om man gjorde dom på ett annat sätt eller i en annan ordning (som jag har visat men hon inte velat ta till sig) så blir dom ju gjorda ändå. hon har ställt upp och jobbat över på helgen när det har behövts och jag inte har kunnat. hon ringde inte en enda gång under min semester, och det var inga större katastrofer som väntade när jag kom tillbaka heller. så då får man väl ändå säga att fördelarna uppväger nackdelarna.
nästa fråga är ju om jag ska erbjuda henne att komma tillbaks nästa säsong, givet att hon själv vill och inte har något annat jobb då förstås. egentligen vill jag inte, just för att personkemin oss emellan bara är sådär. alltså inte KATASTROF, men vi har absolut ingenting gemensamt. men samtidigt, man vet vad man har men inte vad man får. och det är förbannat jobbigt att lära upp nya människor hela tiden. så det lutar kanske åt att jag ändå ger henne det här erbjudandet. hon kanske inte ens är intresserad. hon har kanske hatat varje minut av de här månaderna, det vet ju inte jag. hur som helst. jag kan ju ge henne bollen, sen är det långt till nästa vår och vad som helst kan hända under tiden. den som lever får se.
men just nu ser jag mest fram mot ensamhet och lugn och ro.