är inne på sista semesterveckan nu, och om man bortser från de FASANSFULLA dagarna när valpen var som sjukast så har det varit bra. känner mig hyfsat utvilad och på hugget.
valpen är bättre. mycket bättre. han äter fortfarande medicin och specialkost, men han är pigg och glad och sig själv igen. för det var han inte när vi hämtade honom. han var superstressad av sjukhusmiljön och stressad av att åka själv i bilen (vi hade lämnat de andra hundarna hemma på grund av värmen) och blev ännu mer stressad av att träffa S-hunden och minsting när vi kom hem. så han var helt slut men hade ändå svårt att komma till ro och jag var väl inte heller den fasta punkt i tillvaron som jag brukar vara. fast en natts sömn gjorde underverk, och nu är valpen är sitt vanliga kaxiga jag igen.
mr S började sitt nya jobb igår och det verkar bra. hoppas nu att det fortsätter att vara bra och kan bli på heltid så småningom.
själv skrotar jag mest runt. jag har ved att hugga och hade även tänkt börja löpträna lite försiktigt den här veckan, men när det är närmare trettio grader redan vid tiotiden på morgonen så behöver man ju inte direkt FÖRTA sig. livet kommer att vara fullt av veckor när det INTE kommer att vara stekhett.
5:2:ar vidare och det går bra. har kommit på mig själv med att längta efter de vanliga dagarna när det är lågkaloridag, fast inte så att det är svårt att genomföra; det går fortfarande förvånansvärt lätt. den här längtan handlar mer om att jag ser fram mot att äta frukost nästa dag, jag kan ligga och tänka på hur mysigt och gott det ska bli även om det bara är samma gamla vanliga yoghurt och müsli och/eller mackor som jag alltid äter. men plötsligt har det liksom blivit lite lyxigt. och lite gratis vardagslyx är ju aldrig fel.
nu ska jag dumsurfa en stund och sedan läsa deckare. AAH. så här skulle jag kunna ha det jämt, tror jag.