egenhelgen

I helgen ska jag åka iväg på egen hand, och vara borta två nätter. Första gången sedan lilla A föddes. Det är lite pirrigt faktiskt, men mest ska det bara bli jättehärligt. Jag ska träffa vänner och jag ska sova ut. Vad mer kan man begära?

Hon är rätt pappig nu och det känns på det sättet tur att det är jag som åker (han har varit borta själv tidigare, när hon var yngre och hemma med mig). Jag kommer att sakna henne, men både hon och jag kommer att ha det bra. (Ändå känner jag litelite dåligt samvete, trots att jag låtit M få mycket egentid i veckan som kompensation och trots att han som sagt var har varit iväg tidigare...men, då var hon ju så liten att hon inte brydde sig så mycket om oss...nu är hon stor och så medveten...tänk om hon saknar? Tänk om hon är jättekrävande och inte sover på nätterna igen? )

Nej, nu ska jag måla naglarna och tänka på hur roligt jag ska ha och hoppas att jag inte saknar det gamla livet alltför mycket när jag får prova på det igen. Det tror jag inte, jag kommer troligen att sakna ihjäl mig efter min familj efter två ynka dagar, men lite frihetskänsla kommer jag nog att känna.