och jag är slut som människa. jag och min kollega S2 satt en lång stund igår och skulle reda ut trassel i inleveranser och vi förde ett samtal som lika gärna hade kunnat utspelat sig på ett hem för senildementa. vi tappade bort orden, vi kunde inte komma ihåg vad vi gjort för en timme sen och slutsatser vi dragit tidigare blev riktiga aha-upplevelser eftersom vi glömt vad vi kommit fram till sist vi höll på med detta, vilket var någon dag sedan bara. skitjobbigt, vi behöver semester. men det är en hel vecka kvar. eller bara en vecka kvar, beroende på hur man ser det. just nu känns det som ganska lång tid.
men en bra sak har hänt, och det är att mr S äntligen tog sig samman och 1. pratade med kanske-nya-jobbet och fick löfte om att börja där i augusti, inte heltid, men åtminstone 2-3 dagar per vecka, och 2. han har berättat detta på sitt nuvarande jobb, så idag är sista dagen där (de stänger för semester i 4 veckor från och med måndag, så han hade inte haft något jobb där ändå.) jag tror det kommer att bli bra för honom att komma bort därifrån, eftersom han har vantrivts där så länge jag har känt honom. återstår bara att hoppas på att nya jobbet kan bli på heltid så småningom, men det känns som ett mindre bekymmer just nu.
helg. jag vill bara sova, och kanske åka till grannbyn och äta glass.