tack för tummar...

.jag 2013-07-04 06:52 (1 kommentar)
...fast dom hjälpte inte. antar att den magiska hypokraften går till dom som bättre behöver det, inte till en liten strunttävling vars resultat enbart skulle ha gött mitt ego och knappast gjort världen till en bättre plats, haha.

minst 160 poäng ville jag ha och fick 136, så egentligen borde jag vara missnöjd, och LITE missnöjd är jag förstås. fast på något sätt är det lite skönt ändå, det blev liksom avdramatiserat. det ÄR inte hela världen att misslyckas på en tävling, och vi var dessutom långt ifrån de enda som gjorde det. det är bara jag som gör världens grej av det och blir supernervös innan och inbillar mig att folk ska tänka "jaha...men vad hade hon egentligen väntat sig när hon kommer med en sån hund (har ingen "traditionell" bruks/lydnadsras), det är väl klart att det inte skulle gå". fast de enda reaktioner jag någonsin fått är enbart positiva. folk tycker att det är lite kul att få se något som sticker ut bland alla schäfrar och mallar och tollare och border collies, och är det någon som säger nåt så är det bara uppskattande.
och det är så små marginaler. vi nollade ett moment som var värt 30 poäng, hade vi klarat det så hade vi varit över den där magiska 160-poängsgränsen. jag var faktiskt lite förvånad, för det var sändande med ställande som vi har tränat jättemycket på och liksom boostat så att valpen tycker det är jättekul och han brukar lyckas jättebra med det. på träning kan jag skicka honom till rutan på 50 meters avstånd, men nu när det "bara" var 10 meter så skuttade han iväg en liten bit och fastnade sedan med nosen i backen på ett sätt som nästan var löjligt. om han kommer av sig så brukar han titta på MIG för att få lite vägledning vad det egentligen var han skulle göra, men nu stod han och nästan hyperventilerade över en fläck på marken och var döv och blind för omvärlden. överlag hade marken en nästan övernaturlig dragningskraft och emellanåt fick jag nästan inte kontakt med honom mellan momenten, och sån brukar han faktiskt inte vara. jag trodde det var för att det var jag som var nervös, och till en viss del har det säkert påverkat honom. men sen hörde jag tjejen som startade precis innan oss säga till någon att "blablaha och jag önskar bara att vi blir klara här, för hon har precis börjat löpa". jamen TACK SÅ JÄVLA MYCKET då. men det förklarar ju åtminstone lite varför valpen var så in i norden okoncentrerad. rutan kan ju vara hur rolig som helst i vanliga fall, men när den ligger på andra sidan ett stråk där någon ett par minuter innan har satt sin löptik...tja, det är väl bara att konstatera att det finns annat som är roligare än att springa till en ruta på kommando.

så ja, där försvann de 30 poängen som vi hade behövt. men det var ju faktiskt inte hela världen. jag känner mig nöjd ändå, och det var säkert en bra mental övning för mig som har sån prestationsångest. man måste inte alltid lyckas med allt, det kan vara okej ändå (note to self).

Hoppzzan!

Otroligt dålig stil att tävla med löptik. Jag har själv råkat ut för det och det är inte kul. Bra jobbat ändå!

2013-07-04 10:52:25


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.