det känns som en evighet tills min semester börjar, fast nu är det faktiskt bara två veckor kvar. men jag känner mig så oändligt trött och sliten, spänningshuvudvärken ligger ständigt på lur och tja, nä, det mesta känns motigt och strävt just nu. och vi är inte riktigt sams, jag och mr S. vi är inte direkt osams heller, men det känns som att vi missförstår varandra lite väl ofta och saker och ting får så onödigt stora proportioner. sen fattar jag väl att det är jobbigt för honom med den här kanske-möjligheten till ett nytt jobb, fast där allting är så osäkert och oklart och liksom luddigt hur det ska bli. mycket att tänka på och ta ställning till och man vet vad man har men inte vad man får, fast det man har är ju inget vidare och det man får låter å ena sidan bra, fast å andra sidan kanske inte ändå. och inte får man kika i facit och se vad som är rätt svar heller. han är stressad över det och jo, jag fattar ju att det är jobbigt för honom och att det går ut över hans humör, det är ju bara synd att det ska krocka med att jag inte heller är på världens bästa humör just nu, att jag är mentalt slutkörd efter allt skit som har hänt på jobbet i kombination med att jag nästan har fått jobba ihjäl mig för att hålla näsan ovanför vattenytan. jag har liksom inga reserver kvar och inte heller det tålamodet som jag skulle ha behövt ha.
men för att fokusera på det som är bra, så ska han i alla fall träffa den här kanske-nya-chefen imorgon kväll och ha någon slags diskussion. sen får vi väl se var det landar någonstans. förhoppningsvis något bättre.
och stackars gamla S-hunden är dålig. han har ju sin epilepsi och har lite problem med lederna, dock tycker jag att han blivit bättre sen vi började ge honom glukosamin. men i början av förra veckan var han plötsligt blockhalt på ett bakben, fast han ömmade ingenstans när vi kände efter och dagen efter var han nästan bra och sedan var han bra i flera dagar och sedan hoppade han på tre ben igen. dessutom har han börjat bli lite inkontinent när han sover. inte varje dag, men kanske 5-6 gånger de senaste veckorna, och det får mig att misstänka att det är något med ryggen, något som trycker på någon nerv som påverkar både ben och urinblåsa, och då går tankarna genast till tumörer och diskbråck och annat ELÄNDE. så idag blir det jakt på veterinären, hoppas inte vår vanliga har semester. fan, det är inte kul när ens djur blir gamla och inte är riktigt krya längre och man inte riktigt vet om de lider eller ej.
och så har vi haveri i vår fabrik just nu när vi har som mest att göra. det var ju inte riktigt vad som behövdes. men nu har jag åtminstone kommit ikapp med en del grejer, så inget ont som inte har något gott med sig.
och imorgon ska N och jag gå på bio och se "tyskungen". inte för att jag har gillat filmatiseringen av någon av de andra läckbergsböckerna direkt, men den här har ju fått hyfsade recensioner och både N och jag är lite förtjusta i svensk film och även en halvtaskig B-film kan ju ha sin charm. så det ser jag fram emot.