När började jag mitt nya liv? Det där lite mer hälsosamma livet som skulle göra att jag mådde bättre och gick ner i vikt? Var det i april när jag började jobba? Nej. Nu minns jag. Det var inför nya året. 2013 skulle bli året jag satsade lite på själv.
Nu har det alltså gått ett halvår. Vad har hänt?
1. Jag skulle köpa nya underkläder. Alla gamla skulle slängas och jag skulle ha allt nytt.
- Nä, jag har inte köpt nya underkläder. Inte ens ett nytt par trosor eller en ny BH när jag tänker efter.
2. Jag skulle köpa nya strumpor. Alla strumpor skulle bytas ut till nya och fräscha.
- Ja. Jag köpte några nya strumpor. Men har inte slängt så många gamla. För de nya strumporna var usla. Så här har jag också kvar att göra.
3. Jag skulle börja äta bättre och gå ner i vikt.
- Eller ja, sa jag så? Tror att jag började med att jag skulle köra superhårt och gå ner massa i vikt snabbt för att sen hitta en balans. Men jag gav upp det. Jag vill inte leva så. Jag vill inte vara den bantande mamman för mina barn. Så jag släppte det helt. Och la om kosten istället. Inga drastiska åtgärder. Jag tog bort pasta, ris och potatis för de flesta måltider. Inte 100% förbud. Blir det lassagne till middag hemma hos oss så äter jag. När vi äter spagetti och köttfärssås så äter jag köttfärssås med sallad. Låter inte så gott? Tänk om. Det har faktiskt blivit min stora superfavo. Så himla gott! Generellt kan jag väl säga att jag äter det mesta, men äter mer sallad än förut. Och försöker hålla ner det onödiga till en gång i veckan. Tanken är att jag ska kunna leva så här. Inte att jag håller på med det i några veckor eller månader tills jag nått någon idealvikt. Kan ju inte säga att det har gått fort. Vågen har rört sig sakta. Men nedåt. Idag är den på -6kg. Fortfarande är de flesta kläder i min garderob för små. Men jag börjar hitta lite här och där saker som passar igen. Just idag känner jag mig extra fin då jag upptäckte att min rutiga blus med puffärm nu går att knäppa. På det halvår som har gått har jag inte orkat hela tiden. Framför allt inte där i början då jag tänkte att nu jävlar hårdkör jag. Så då gick jag ner något kilo som jag sen gick upp igen. Men sen jag bestämde mig för att inte jaga. Inte stressa fram detta. Då har det gått bättre. Jag går inte ner varje vecka som man gjorde med ViktVäktarna. Men jag väger inte och mäter inte heller maten. Just nu känns det här riktigt bra. Jag hoppas känslan håller i sig. Och att det på sikt ger mer resultat på vågen.
4. Jag skulle börja träna.
Inte på en gång. Ett steg i taget skulle jag ta. När jag började jobba i april så var det dags att ta träningssteget. Köpte gymkort och började. Det har gått ok. Men juni har tappat stinget. Då fick jag svårt att prioritera tiden. Men jag låter det vara. Det är inte vad jag har gjort eller inte gjort som är fokus. Utan det jag ska och kan göra. Den här veckan ska jag försöka få till 2 träningar. Sen blir det semesteruppehåll. Kanske får semestern dra igång löpningen så sakta. Vi får se. Just nu har jag så inåt helvete ont i foten. Vet inte vad jag har gjort. Men det går nog över när som helst.
5. Mer tid till mina vänner.
Nej. Där har jag misslyckats fullständigt. När jag började jobba i april så tog allt slut. Jag räckte inte till till mer. Jag har verkligen inte jobbat ihjäl mig. Inte haft det stressigt på jobbet. Men omställningen blev ändå stor. Nu har jag socialt umgänge på jobbet. Men hemma har det, om möjligt, minskat. Så där känner jag att jag inte ens har börjat göra något.
Hade jag mer saker på min att-göra-lista?
Jag vet inte. Det känns inte som om jag har gjort så jäkla mycket på det halvår som har gått. Samtidigt så känner jag att jag har haft riktningen utlagd. Så jag har utmed vägen fattat beslut och gjort val som ändå följer den väg jag vill gå. Även om reslutaten inte är imponerande så känner jag ändå att jag har en plan och jag jobbar efter den. Jag jobbar bara väldigt långsamt. Och vissa saker blir mer och mindre viktiga. Nya underkläder och strumpor var min quick fix. Men nu känns de inte lika angelägna. Visst, jag ska få på mig nytt. Men nu behöver jag dem inte för att kunna känna mig lite fin. Men lite nya BH’ar skulle verkligen inte skada. Jag fortsätter i sakta mak, så får vi se vart året slutar.
Låter sunt och som ett sätt som kan funka i längden. Bra att göra en sån där summering ibland och följa upp om det blev som man tänkt sej.
2013-06-27 08:39:33
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte