...började med att jag vaknade vid sjutiden av att jag hade huvudvärk från helvetet. inte bara i huvudet utan det kändes som att varenda nerv från hjässan ner till midjan hade slagit knut på sig själv och gjorde allt för att maximera sig själva. jag kravlade upp, släppte ut hundarna i trädgården, petade i mig ett par citodon och gick och lade mig igen. slumrade till och från ett par timmar, gick upp vid tio, petade i mig lite frukost och mer citodon, gick och lade mig igen och slumrade till och från till halv två utan att känna mig särskilt mycket bättre. jag gissar att det är en illvillig kombination av pms, jobbstress som släpper taget och ett megaåskväder som hänger i luften och gör att det är nästan 30 grader varmt, mulet och tryckande kvavt.
mr S fick åka på fest utan mig, och här sitter jag nu och känner mig matt och svag och trött och torr i munnen av alla tabletter. men den värsta värken har i alla fall gett med sig. men jag är rätt bitter över att en hel dag liksom bara försvinner sådär i en dimma av värk. så jävla bortkastat. även om jag har beklagat mig över att jag egentligen inte vill gå på fest så hade jag ju hellre gjort det och varit socialt obekväm än legat hemma i någon jävla tablettdimma och känt varenda pulsslag dunka i huvudet i en massa timmar.
men men. nu är det som det är och resten av dagen ska jag aktivt göra så lite som möjligt, för det är som sagt äckligt kvavt ute. jag var ute en liten runda med hundarna innan, och fastän jag bara gick i väldigt måttligt promenadtempo och lät dom stanna och nosa både här och där så var jag alldeles genomsvettig när vi kom hem igen. så nu blir det soffan, smörgås till middag, läsa hästböcker och sedan kanske lite fördumnings-tv. och så jordgubbar förstås. det är ju ändå midsommar.