Surdegar och sprängning

De rika gubbarna som gräver och spränger hålet utanför jobbet fortsätter glatt med sitt. Det sprängs och gigantiska grävmaskiner jobbar bland stora bumlingar. De rika gubbarna är lyckligare än någonsin förr.

Innanför glasrutorna i huset bredvid hålet sitter jag. Jag har en kortärmad blus för man lovade varmt och vackert väder. Men inget varmt och vackert väder kan knäcka kontorslandskapets ac-kyla. Kontorslandskap har bara en årstid. Året om.
Medan gubbarna utanför gräver bumlingar gräver jag bland surdegar. Slåss mot väderkvarnar i form av dåliga rutiner, otydlig organisation och en helt förvirrad bild vart vi fattar beslut och tar hand om helheten.

Jag tittar på de glada gubbarna och önskar att jag också hade råd att spränga mig ett stort hål. Jag skulle kunna tänka mig ett litet mindre hål också. Bara jag får köra grävskopa och spränga en del.

I världen utanför vårt stora hål och glashus fullt av surdegar åker barnen med mormor, morfar och kusinen till landet. För Grodan är detta något han har gjort förr och något han stormtrivs med. Att ha mormor och morfar omkring sig är i princip samma säkerhet som mamma och pappa. För Tusse är det nog något helt annat. Hon är inte alls van vid detta. Det är inte alls lika lätt med lillasyster som det var med storebror.
När Grodan kom var det bara han. Det fanns obegränsat med plats hos alla vuxna för honom. Sen kom kusinen. Och de fick lära sig att trängas i mormors knä och tjafsa om vem som skulle vara busschaufför i mormorbussen.

Men det fanns fortfarande gott om plats. För Grodan kunde sova med mormor. Och Kusinen med morfar. Så kom Tusse. Nu var sängarna fulla. Så istället fick hon sova med mamma. Som hon alltid gör. Och har inte alls fått samma träning att vara borta från mamma som pojkarna har fått. Så hon är så ovan. Jag hoppas det kommer gå bra.
Detta innebär också att ikväll och hela dagen imorgon är Sambon och jag barnfria. Mysigt.

De rika gubbarna fortsätter med sitt.
Jag tänker på blommor jag vill köpa.